Farväl lilla Berit

Funbo kyrka

Jag och Linn tog bussen till Funbo kyrka för att gå på begravning.

Till sista vilan för moster Berit

Min moster Berit skulle få komma till ro och sista vilan.

Begravningen var väldigt fin och ljus. Prästen var bra och hennes ord om Berit var fina.

Jordbegravning

Detta var en jordbegravning vilket innebär att man bär ut kistan direkt till gravplatsen och sänks ner i jorden. Ingen kremering alltså och man tar ett sista farväl direkt vid graven. Jag har aldrig varit på en jordbegravning tidigare och 1999 var min senaste begravning då min mormor (moster Berits mamma) begravdes.

Jag filmade en bit när kistan bars till graven.

Berit till sista vilan

De var värdiga de sex äldre männen som bar kistan. De bockade och visade stor respekt.

En vit ros

Linn och jag hade varsin stor fin vit ros. Min älskade dotter var ett stort stöd för mig.

Ett sista farväl

Kusin T och syster (min moster) Inger tar ett sista farväl av Berit.

Familjefoto

Släkten är liten. Här är alla samlade som var med på begravningen. Sen var det några grannar till Berit som också var med och tog ett sista farväl.

Farväl lilla Berit

2011-10-27

Fika på Landings

Berits favoritställe var Landings i Uppsala. Där var hon många gånger. Så det var naturligt att vi hade fikat där. Inger berättade många minnen från deras uppväxt och det var en fin stund tillsammans.

111027_11

Efter fikat så ville Inger visa oss hur Berit bodde och vi tog oss till hennes lägenhet i Uppsala. När vi kom dit så luktade det jättekonstigt och det tog ett tag innan vi förstod vad som hade hänt. Ett element hade helt plötsligt “gått sönder” och rostat hål i mitten och stora delar av köksgolvet var dränkt i vatten. Inger hade varit där en vecka tidigare och då hade hon inte märkt någonting. Så nu blev goda råd dyra, vi gjorde allt för att få tag i en rörmokare men det var väldigt svårt. Tillslut så kom det i alla fall någon och konstaterade att det hade gått igenom golv och ner till grannen.

Det var en mycket märkligt upplevelse det hela. Hur kan det gå hål i mitten på ett element? Förvirrade och förvånade är ett milt uttryck av det hela.

För samtidigt så ville Inger att vi skulle ta det vi ville av de saker som var kvar i lägenheten, för annars så skulle det kastas. Jag hade väldigt svårt för detta och det kände så konstigt att gå omkring där och titta efter sådant man ville ha. Men vi hittade några saker.

En mycket gammal micro

En mycket gammal micro från 1993 har äntligen gjort sitt i mitt hem.

111027_13

Vi fick Berits mikrovågsugn. Det var väldigt oväntat och snällt av dem.

111027_14

Linn fick en väldigt fin klocka som vi tror att Berits man hade när han levde. Känns som en släktklenod och något som varit med väldigt länge.

En mindre tavla, en fin bordsklocka, en dalahäst och några prydnadssaker med kattmotiv fick vi också. Detta blir ju som minnen av Berit vilket känns väldigt bra.

Omvälvande dag med många känslor och något mer jobb blev det inte efter både begravning, trasiga element och all panik kring detta för att få hjälp för min del.

Vila i frid, Berit!

2 svar till “Farväl lilla Berit”

  1. Fatou: Ja, det var en fin stund även om det idag efteråt känns som om jag var med i en film. Men jag slog väl ifrån en del för att klara av det.

    Det var ju inte meningen först att vi skulle gå upp och titta hos henne, men sen sa min moster att vi fick ta det vi ville och hon nästan propsade på det för att bli av med saker. Micron var väldigt kul att få eftersom jag hade en sådan gammal och bordsklockan vi fick är något som jag känner igen hos min mormor för länge sedan. Minnen av det här slaget är fina att få, håller med dig.

    Vattenläckan var totalt oväntad och vi undrar fortfarande hur den kunde uppstå.
    Kram tillbaka!

  2. Hej Jerry!

    Vilket fint blogginlägg du gjort om begravningen. Det känns som ni hade en hedrande stund för din moster. Jag förstår att det kändes märkligt att ta med sig saker, det upplevde jag när min mormor gick bort också. Först skulle barnen ta saker de ville ha och sedan vi barnbarn. Jag skulle dessutom se ut saker till min mamma som satt häktad just då, så det blev en mycket märklig upplevelse. Jag kände att jag inte hade ”samma rätt” att ta saker som de andra barnbarnen eftersom jag bott så långt i från min mormor och de andra barnbarnen så nära. Samtidigt sa alla att det var bättre att jag tog än att det kastades. Det viktigaste jag tog var dock en sliten same-docka, inte större än ett litet saltkar, för det påminde mig så mycket om mormor. Både att jag tyckte om dockan när jag var barn och vårat samiska ursprung. Dockan är än mer sliten idag, men ligger i tryggt förvar i min handväska. Oj, vilken lång kommentar, jag skulle bara skriva för att beklaga sorgen igen och för att tacka för att du delade med dig! Trist med vattenläckan, men skönt att du fick anledning att byta ut din micro i alla fall! Kram! ♥

Kommentarsfunktionen är stängd.