Vila i frid, älskade Felix!

Efter tre veckor med olika behandlingar mot njursvikt orkade inte kroppen mer. Felix är nu hemma hos sin bror Maxi. De återförenades i katthimlen idag den 22 juli 2019.

Sista dagarna förstod jag att det inte skulle gå längre. Det var som om Felix gav upp i fredags. Apatisk och helt tom i blicken. Att se Felix lida på det sätt som han gjort de sista dagarna gjorde att det bara fanns en utväg.

Felix i dotterns knä idag då jag tog den sista bilden på vår älskade kämpe!

LillyVet kom hem till oss. Yngsta dottern var med och det blev ett så värdigt och fint avslut för Felix. Han fick sitta i hennes knä när han fick första sprutan med sömnmedel. Sen lyftes han till sidan bredvid henne för att få sprutan som gjorde att han tillslut slutade att andas. Många tårar och en tuff resa är nu över. Vi tände ett ljus för Felix som kommer att få brinna hela dagen. Till minne av vår Felix.

Klockan 14.38 den 22 juli 2019 fick Felix somna in. Felix fick precis som Maxi alltså njursvikt som gick att behandla hyfsat fram till i fredags då det tyvärr vände åt fel håll och sen var de sista dagarna väldigt jobbiga för Felix. Usch, har svårt att förstå att han faktiskt är borta när jag skriver dessa rader. Allt känns som en sjuk film som jag bara väntar på att få vakna upp ifrån…

Felix på sin 13-årsdag den 15 augusti 2017.

Känner mig helt tom. Tänker på Felix hela tiden och hur tufft det var för honom dessa tre veckor och då speciellt de sista dagarna. Tänker på hoppet som tändes och hur det såg allt bättre ut, men när det är njurarna som är på väg att sluta fungera så är diagnosen dålig generellt. All hjälp han fick med specialmat och behandlingar gjorde att han fick tre veckor till i livet. Det är jag oerhört tacksam över och utan LillyVet hade det inte gått alls. En helt fantastisk veterinär.

Felix har varit med mig ända sedan 2007, då jag blev ensam och med familjen ända sedan 2004. Fick nästan 15 år med denna underbara katt. Så tacksam för alla år och när Maxi försvann förstärktes våra band än mer. Glömmer aldrig de stunder då han kom till mig i soffan och lade sig brevid mitt högra ben och sen sträckte ut sig och jag gosade med honom, ibland i timmar medan jag tittade på TV.

Tomheten dominerar. Svårt att sortera tankarna och overklighetskänslan är stark. Vet att livet har sin gång och att ingenting är för evigt, men ändå går det inte att vara förberedd när det väl sker.

Felix föddes i de uppländska skogarna den 15 augusti 2004. Jag åkte dit med flickorna en kväll då mörkret hade lagt sig. Vi skulle titta på kattungar i ett hus utanför Skogs-Tibble efter att jag sett en annons i UNT.

Vägen dit var svår och vi hittade knappt fram. De skulle få välja en varsin katt eftersom huset var tomt på vårt favoritdjur efter en tragisk händelse ett par veckor tidigare.

Yngsta dottern fastnade för Felix. Hon satt på golvet bland kattungarna och då klättrade Felix upp i knät och tittade på henne. Då var det klart, Felix blev hennes val och de hade varandra i nästan 15 år.

Felix hade stor integritet. Han var jägaren i familjen och otaliga är de gånger han släpade hem både fåglar och råttor för att visa upp för oss. Detta avtog de sista åren, men så sent som förra sommaren låg det en fågel på baksidan.

Felix var en lugn och trygg katt. Sällan oroligav sig utan väldigt cool och ”laid back”. Samtidigt kunde han vara lekfull och busig när han satte den sidan till. Han var lojal och så mysig när vi hade våra gosstunder. Fy fan, vad svårt det är att begripa detta. Sista åren hände det att han sov hos mig och det var så mysigt. Han blev mer fäst vid mig och kunde jama efter mig om jag inte var i samma rum.