Felix och Maxi var bröder. De föddes 15 augusti 2004 i Skogs-Tibble, Uppland. De hängde ihop i alla år fram till Maxis död 20 april 2018. Drygt 15 månader senare dör Felix, den 22 juli 2019 i samma sjukdom som Maxi hade, akut njursvikt.

Tanken på att även Felix nu är borta gör så ont i mig. Tuffa och totalt förlamande dagar sedan i måndags, då min fine vän somnade in. Så fort jag tänker på älskade Felix, vill jag bara gråta. Har lättare idag att gråta än när Maxi gick bort. Felix sista timmar blev också väldigt värdiga och fina. Om man nu kan säga så när en älskad familjemedlem tvingas att somna in och lämna oss. Men vi tände ett ljus, fick god tid på oss med Felix efteråt för att ta farväl ordentligt. Ingen hets och inget konstigt hände med Felix, utan det var precis som om han somnade in bara.

Det jobbigaste var nog för mig när veterinären skulle gå och då hade med sig Felix i en svart bag. Det tog hårt. Det var väldigt jobbigt med vetskapen att han aldrig skulle få gå ute på baksidan, busa och vara så fri som han alltid varit och finnas där. Usch, de tankarna är tuffa att tänka. Han är fri nu också, men på ett annat sätt.

Nu har jag fina Maja kvar. Hon lever sitt liv och är mer ute än inne. Gosar lite ibland, men är ganska mycket i sin egen värld. Hon har aldrig kommit upp i soffan på samma sätt som Felix och Maxi gjorde. Kanske känner hon nu att hon får mer space och får hela huset för sig själv och då kommer senare när hon märker att hon är själv? Jag vet inte riktigt hur revirtänket varit mellan mina tre katter. Och nu har jag bara en kvar…

En himla tur att yngsta dottern varit hos mig och fortfarande är. Vi har gråtit ihop och pratat mycket om Felix. Har tagit mycket bilder och filmat en del under sista månaderna. Funderar på att sätta ihop någonting, men är inte riktigt säker på om det är rätt emot Felix, även om han kämpade länge och ville leva vidare. Det var först de sista tre dagarna som han mer eller mindre gav upp och det är inget roligt att visa upp de flesta av de bilderna och filmerna för någon.

Bilderna på Felix och Maxi kan jag titta på länge. Älskar speciellt bilden med deras tassar tillsammans. Nu är de tillsammans. Må de ha hittat varandra, även på den sidan som vi inte vet så mycket om. Felix har fått frid och mår bra idag. Det vet jag och det känner jag inom mig. Men för det så saknar jag honom så ini helvete. Det känns hårt att inte ha honom i huset. Huset har blivit tomt.

Den 14 augusti 2016 filmade jag denna film, dagen före deras 12-årsdag. De är så fina. Jag avslutar med den filmen och jag kommer aldrig att glömma dessa två fantastiska katter. De kommer för alltid vara bevarade i mitt hjärta och jag saknar dem båda så mycket. Här är filmen: