Varje fredag bjuder jobbet på leverpastej till förmiddagsfikat på smörgåsen. Det är en höjdpunkt som vissa av oss dessutom avnjöt i solen utomhus.
Där diskuterade vi också det viktiga av den sociala biten på jobbet. Hur viktigt det är med dessa andningspauser och gnabbade med arbetskamrater som man tycker om.
Delvis håller jag med om det. Att ha välvilliga och schyssta arbetskamrater omkring sig är viktigt, men det betyder inte allt. Har man arbetsuppgifter som får en att må dåligt med ångestklumpar i magen, spelar det ingen roll hur bra ens närmaste arbetskamrater är.
Har varit där. Men det har jag nu tjötat om i ett halvår… …här kommer lite mer om dagsformen:
Balansgången fungerar. Fortfarande kvar på vägen. Det går bra och de mörka tankarna är just bara tankar som går att bearbeta. Det ljusa ökas på, sakta men säkert, och det känns lovande. Nu är jag mitt i det, det jag tidigare bara kunnat i teorin. Det är både läskigt men samtidigt ger det mig kraft när jag känner att det funkar. Faktiskt en ganska häftig känsla emellanåt.
Det känns som valen är väldigt viktiga just nu. Om jag ska vara kvar på vägen eller återigen åka av. Jag har viljan och kraften att förändra mitt liv nu. Redskapen och hur den fina vägen ser ut, det kan jag mycket väl på det teoretiska planet. Omgivning och jobb har också generöst krattat åt mig och erbjudit en mjuk och fin vandring. Tacksamhet! Verkligen tacksamhet!
jerryolsson.se 