Så här mysigt kan det se ut en onsdagsförmiddag i förorten. Maja sover i fåtöljen.
Tre arbetskamrater kom och hämtade mig mitt på dagen. De hade tidigare i veckan hört av sig och frågade om jag orkade med en fika på Fullerö handel.
Blev väldigt glad över detta och det gick bra allting. De bjöd på årets första semla. Tacksam över att de ville träffa mig och undrade över hur läget är. Det gav mig energi att kämpa vidare och att kunna berätta för dem utan skyddslappar över hur jag mår var en befrielse.
Fullerö handel är ju som ett mini-IKEA numera. Så mycket att titta på i massor av olika rum och vi gick runt en stund innan vi fikade i deras fina kafé.
Efter samkvämet fick jag skjuts ner på stan för att gå på den ögonkontroll som jag skjutit upp en gång tidigare eftersom jag inte mådde bra.
Mina ögon mår bra och de besvär jag har haft är till största del psykiska. En orsak kan också vara att de är torra och att jag genom detta upplevt problem, så nu har jag fått ögondroppar och det känns faktiskt redan något bättre.
Hålla ner blicken och bara koncentrera sig på det jag skulle göra. Det funkade ok på stan även om det svajade lite vid ett par tillfällen. Bussen hem var inte proppfull och det gjorde resan lättare. Allt gick bra, även om jag var helt slut när jag kom hem. Det är märkligt egentligen hur kroppen reagerar när knoppen inte mår bra.
Är oerhört tacksam för den här dagen och besöket av arbetskamraterna gav mig kraft och energi att både klara resten av dagen och att kämpa på framledes.
jerryolsson.se 