Semester i två veckor avklarade. Bilden ovan tog äldsta dottern på mig när hon var här och hälsade på i början av min semester.
Hon har mycket på gång och det är spännande att höra henne berätta om allt. Umeå Lunar Venture och plugg i England är bara två av alla saker.
Två veckor där jag ännu inte kommit ner och bara är. Vägen är full av sprickor och numera går det inte att fernissa över dem. Det händer hela tiden och det handlar återigen om att acceptera och vara i det jag får till mig, även om det känns som om vägen då blir omöjlig att fortsatta att vandra på.
Ingenting är omöjligt om man bara vilar lite på vägen.
Maja har varit med om ett litet äventyr. Hon hade för några dagar sedan ett svullet högeröga. Det rann lite men för övrigt var hon inte påverkad.
Vi tror att det var en rödbent bärfis som bet henne i munnen och sen satte sig svullnaden kring ögat. Vi fann inga andra alternativ eftersom det just var en sådan (ganska stor) som sprattlade omkring på olycksplatsen.
Googlade om detta med att bli biten av en bärfis, men hittade inte mycket och speciellt inte att katter blivit bitna. Hon fick i alla fall vara inne och jag avvaktade vad som skulle hända och så länge hon var pigg, busig och hade aptit väntade jag med att ta kontakt med veterinär. Det gick över. Idag är hon som vanligt igen och jag släppte ut henne igen.
Men tänk så fort saker och ting kan förändras. Innan jag visste om det skulle gå över nojade jag en del…
Träffade äldsta dottern i början av min semester som sagt och i mitten på förra veckan var den yngsta hos mig ett par dagar. Det värmer att de kommer och hälsar på mig.
Yngsta dottern och jag tog ett par promenader och pratade om allt! Det ger mig mycket att få höra hennes tankar kring högt och lågt.
En dag var jag ju riktigt social och deltog i den årliga gubbröran i Husbyborg.
Dagarna i Malmö är ett fint minne. 7-11 juli var jag där tillsammans med yngsta sonen.
Grabben stannar till fredag. Sen är det skifte i umgängesfabriken.
Det är svårt att bara vara och inte dras med i allt det negativa och svarta som händer i vår värld. Det påverkar mig väldigt mycket och ibland blir det nästan outhärdligt. Måste stänga av och ibland lyckas jag, men ibland går det bara inte.
Då gäller det att sitta still i båten. Inte göra någonting tills det går över. För det gör det, inte vifta bort, fly eller försöka hoppa över känslorna när de väl fått fäste i mitt medvetande. Då kommer de tillbaka igen och då ibland än värre.
Detta är svårt som sjuttsingen för de får samtidigt inte fastna i en, utan bara passera utan att jag försöker snabba på förloppet. Det finns en mening med att känna det man känner, i rätt doser, och det är just detta som är det svåra när man är känslig och har svårt med gränserna.
Tre veckor till då jag bestämmer agendan. Ibland är det skönt, men samtidigt så blir jag fortfarande rådvill och har svårt att ta kommandot över mitt egna liv. Så kommer det nog alltid att vara med mig, mer eller mindre i alla fall.
jerryolsson.se 