Genesarets sjö i Israel.
Fritt ur hjärtat under hela den här dagen. Tankar läggs till, tas bort och ändras. Bilderna illustrerar en massa saker. Inte nödvändigtvis exakt det jag pratar om, men jag gillar bilderna och då får de vara med.
Nysprungen och den enda gång jag känner mig riktigt nöjd med mig själv. Tänk att det ska vara så svårt för mig att begripa detta INNAN. För nu försöker latmasken i mig allt oftare få mig att hoppa över mina motionsrundor.
Två till tre gånger i veckan VILL jag med intellektet jogga. Den enda dag som är helig är lördagar. Då joggar jag alltid och har så gjort sen jag började med detta för snart ett år sedan. Men för övrigt blir det lite hipp som happ. Två gånger i veckan är minimum och grejar jag inte det, är jag inte nöjd med mig själv. Det är liksom målet. Sen om det blir fler gånger är det bara bra.
För belöningen är stor och känslan är den jag söker istället för som tidigare alkoholrus och det som på sikt bara gjorde mig illa. Belöningssystemet är egentligen samma sak fast med den stora skillnaden att detta är nyttigt för mig på alla sätt och vis, till skillnad från alkoholen som bara förstörde mitt tänkande och min kropp.
Ein Gev i Israel.
Det blir inga vattenskidor för mig i sommar. Den drömmen får tyvärr vänta ytterligare en tid. Den firman som jag hade bokat detta hos hörde av sig till mig och berättade att de inte hade kvar den tjänsten! Tala om att jag blev snopen och då speciellt när jag redan hade bokat detta och det verkade ok bara för några veckor sedan!
Men det blir ett besök i Malmö i alla fall eftersom jag redan köpt och betalat tågbiljetterna. Tips och idéer om vad man kan göra i rikets tredje största stad tas tacksamt emot. En dag blir det i alla fall ett besök i Köpenhamn, det kan man ju inte missa. En dag skulle jag också vilja åka ut till något bad och bara njuta. Men sen är det ytterligare en dag då jag inte riktigt vet vad vi ska göra. Kanske stadsvandring i de centrala delarna av staden? Turning Torso? Får man besöka den skyskrapan överhuvudtaget?
Jerusalem, Israel
För övrigt handlar det just nu om en dag i taget. Känns det igen? Är ganska djupt nere i någonting som bara kan beskrivas som någon form av depression. Mörkt, ensamt och gamla negativa tankemönster. Svårt att ladda om, se någon mening och då speciellt när jag är ensam. Kroniskt ensam. Tänker inte dra några haranger om den längtan som sitter i djupet, men jag försöker faktiskt att bryta mig ur detta även om det finns de som tror att jag ingenting gör. Men det går åt helvete för mig och då drar jag mig inåt igen… ett tag åtminstone.
Två israeliska soldater på Olivberget, Israel.
Raderat och struket. Acceptans och försöka. Om och om igen eftersom de inte finns några alternativ om jag vill vara kvar ett tag till.
Katt på Via Dolorosa, Jerusalem i Israel.
Felix, Maxi och Maja. De finns alltid där. Får de bara mat och lite kärlek är allting bra. Felix mår bra efter öronincidenten. Maja har fått börja gå ut lite. Hon är väldigt försiktig och det är korta stunder. Men hon är väldigt nyfiken.
Ljus brinner i Heliga gravens kyrka, Jerusalem.
Döden finns närvarande hos mig. På många sätt och för mig handlar det mycket om att acceptera vissa saker. Låta det bero. Inte vara aktiv utan låta livet bestämma. Den fria viljan ska användas för ljuset och det positiva, ingenting annat.
Döden är början på just någonting annat. En ny möjlighet, andra spelregler men ändå inte. Fast att sträva efter döden, längta och vilja komma vidare, det bara förlänger vissa skeenden och i värsta fall stoppar upp dem. Då får man försöka igen och det är ibland väldigt smärtsamt att vara medveten om detta.
Vilar i tanken på fortsättningen därborta. Som bara kan förnimmas och kännas abstrakt. I drömmarnas värld blir det klart och tydligt, men sen när detta livet vaknar till liv igen så återkommer det suddiga. Kanske för att skydda?
(Alla bilder är fotade av Anna-Karin Eskemyr)
jerryolsson.se 