Hammarby kyrkogård var mitt mål idag.
Den där usla UL-appen ljög rejält för mig så jag hamnade i Sunnersta, nästan 40 minuters promenad fel. Det är inte första gången den appen inte fungerar som den ska och nu kommer jag aldrig mer att lita på den.
Men det klart, jag fick mig ytterligare ett redigt motionspass förutom morgonjoggen tidigt i morse. Idag har gubben varit igång väldigt mycket. Det känns nu när jag sitter i soffan och försöker samla mig efter dagens upplevelser.
Tillslut kom jag ändå fram till kyrkogården. Där irrade jag omkring ett bra tag utan att hitta rätt gravplats. Blev ganska frustrerad och bad om “hjälp” efter ett tag.
Hittade minneslunden med fina rosor, men inte rätt gravplats. Jag räknade och kollade. Gravarna var väldigt dåligt numrerade.
Men efter ett tag drogs jag till gravarna i skogspartiet.
Där låg den! Efter många års önskan att få “hälsa på” min vän var jag äntligen framme hos honom.
Känslan blev stark och jag blev väldigt känslomässigt berörd över att se hans namn och årtalen på gravstenen. Det blev liksom på riktigt allting och lite för mycket för mig. Jag torkade tårarna och pratade med min vän som om han stod bredvid mig. Det kändes nästan som han gjorde det.
Mellan 4:e och 9:e klass var vi bästa kompisar. Har många minnen av honom. Vi lekte och busade mycket och hängde nästan jämt mellan dessa år. När jag tänker på hans liv och hur han hade det utanför skolan blir jag nedstämd.
Man ser att gravstenen snart är 30 år gammal.
Undrar om någon överhuvudtaget går till hans gravplats idag? Det såg inte ut så i alla fall.
Är glad att jag “hittade honom” men ledsen över hur det slutade för honom i det här livet. Det är sorgligt och ledsamt. Men jag vet att han har det bra där han är idag. Ibland ser jag honom framför mig. Vill inte påstå att vi “pratar” med varandra, men det finns en förståelse när tankarna kommer och han är hos mig.
Nu vet jag äntligen vart han finns även vad gäller den symboliska platsen på jorden. Jag ska tillbaka dit snart igen och göra hans gravplats fin. Anledningen till att jag inte hittat honom tidigare beror på att jag inte var riktigt hundra på vad han hette i efternamn när han dog samt att det tidigare inte funnits en så bra söktjänst på nätet som det nu finns. Jag gick bet hela tiden, men för ungefär en månad sedan fick jag en träff helt plötsligt.
Efter ett tag gick jag mot centrum. Många tankar for inom mig.
I de områden som jag passerade hade jag inte varit i på många år. Mycket är förändrat och på en del ställen kände jag knappt igen mig.
När jag åkte bussen var det många byggnader som jag inte kände igen. Det byggs så mycket i Uppsala dessa dagar.
När man som jag varit uppe sedan 5-tiden så känns det nu som om dagen är slut. Men det är ju bara eftermiddag och en liten lur blir det nog. Med varmt och tacksamt hjärta. Tänker på min gamla vän!
jerryolsson.se 