Raderar och börjar om. Skrev världens text om nuläget, men jag känner att varken bakom lösenord eller helt öppet vill/orkar jag dela med mig om vad som händer inom mig just nu.
Det får gå ändå.
När jag var ute nu på förmiddagen och sprang min mil lossnade ena brodden. Den hängde liksom kvar i skon, så jag var tvungen att stanna för att få av den helt. Jag tappade dock inte så många sekunder utan det fick bli en av mina tre intervaller istället. Optimalt blev det inte, men jag fick ändå den näst snabbaste tiden någonsin på en mil 1:00:27. YEAH!
Är så tacksam att kroppen svarar och fungerar när allt annat är rörigt och jobbigt just nu. Det blir liksom som att jag tvivlar på hela mig, så då var härligt att få ett kvitto på att min kropp trots allt svarar positivt när jag springer.
Men nu har jag alltså bara en fungerande brodd. Tänker inte köpa nya, utan får köra utan i morgon och hoppas att våren kommer snart.
Nää, som sagt veckan som gick var inte bra för mig. Hoppas verkligen att helgen vänder tillbaka skutan där jag var tidigare. Det är väl fan också om jag inte ska kunna påverka mitt mående på ett positivt sätt? Inte bara flyta med som en död fisk och tro att det inte går att påverka saker och ting. Gamla tankemönster försöker som ett resultat av nedgången förtvivlat ta över, men jag VÄGRAR!
Allt är inte förutbestämt, eller?
jerryolsson.se 