Nu var det länge sedan vi var på grabbens favorithak. Men igår så var det dags igen x 2! Han gillar Burger King på stan och vill inte gå någon annanstans. Kycklingsalladen har blivit bättre.
Sonen var med mig på jobbet idag. För vi skulle iväg på ett litet äventyr framåt kvällen.
Parksnäckan i Uppsala var målet, där vi mötte upp med arbetskamraten Gunilla.
Under hela dagen så var det grått och regntungt. Men lagom till aftonens uppträdande så blev vädret bättre och ett tag så visade sig solen rejält.
Ja, inte är man bortskämd med det blåa inte. Den senaste tiden har varit rent förfärlig.
Det var i princip fullt. Folk i alla åldrar.
Panorama över Parksnäckan.
Jon Henrik Fjällgren jojkade och berörde mig djupt under kvällen.
Tiden gick så fort och jag ville aldrig att han skulle sluta. Han berättade en historia kring varje sång och visade på en genuinitet och ärlighet i sitt artisteri.
Ett litet klipp har jag lagt upp på min YouTube-kanal. Känslan!
Jon Henrik skriver idag berörande och engagerat om hur han känner kring rennäringen och den samiska kulturen. Det känns när han berättar om situationen idag.
Jon Henrik berör. Han är på riktigt. Kan inte beskriva det på annat sätt.
Han har också skrivit en låt där han hedrar offren på Utöya. Den sjöng han för oss och den hade jag inte tänkt att lägga upp alls, men jag känner att jag vill dela med mig av den pärlan till er alla som läser min blogg. För den går så på djupet och berör på ett sätt som inte går att beskriva.
Lyssna och bedöm själva:
jerryolsson.se 