Bilden är från idag och klockan är knappt fyra på eftermiddagen. November, november…
Idag hade jag medarbetarsamtal med min chef. Även om jag kände mig ganska trött och kymig i kroppen var samtalet konstruktivt och jag blev glad över det jag fick höra. Situationen har ju varit lite ansträngd den sista tiden på grund av personalbrist så jag har fått göra sådant som jag egentligen inte har formell utbildning för. Det funkar ändå bra eftersom jag lär mig det jag behöver så att säga, genom att testa mig fram. Chefen tyckte att jag klarade uppgifterna utan någon större anmärkning. Sådant bygger självförtroende.
Fick också ett fint utbildningserbjudande som är under flera tillfällen under året. Jag känner att jag bara inte kan säga nej till denna möjlighet. Ja, det kändes riktigt bra detta och det gäller bara att jorda hela mig med känslan av att jag faktiskt duger och fortfarande är värd att satsas på.
På eftermiddagen blev jag så trött efter att ha webbat så det snurrade i kolan på mig, att jag skippade eftermiddagskaffet och åkte hem. I morgon är det obönhörligen sifferbyte och i postlådan låg ett gammalt hederligt kuvert med en liten slant och väntade på mig. Det var så gulligt gjort av min moster och hon är den jag har i släkten som aldrig glömmer bort min födelsedag. Måste slå henne en signal och tacka.
Känner att jag har svårt att slappna av, varva ner och liksom bara vara still. Det är inget bra tecken, men att jag är medveten om det är ju i alla fall positivt, för då kan jag försöka att ändra på mitt beteende. Det blir liksom som så att jag skjuter upp saker som jag ska göra för min egen skull, som jag vet med intellektet är bra för mig. Sen rullar det liksom bara på. Alltid står någonting på hemma och låter och jag fastnar i meningslösheter. Det är aldrig helt tyst och jag liksom undviker att bara vara med mig själv i tystnad eller åtminstone ett försök till någon form av meditation.
Det verkar dessutom som om bowlingkloten kommer att rulla frisk även i afton…
jerryolsson.se 