Det blev inte

Nej, det gick ju inte. Att ta mig till jobbet. Vaknade väldigt tidigt och kunde inte somna om. Stortåfotleden är varm och öm. Tog dagens första värktabletter så fort det bara gick.

Jag ger #gikthelvetet en dag till. Då har det gått fem dagar med inflammation vilket sägs vara en gräns för att vidta andra åtgärder. Måste ju ringa husläkaren som får hjälpa mig vidare med det här problemet.

Det som känns jobbigast är dock att jag inte kan vara på jobbet idag. Att vara med och hjälpa till vid uppdateringen av våra datorer. Det känns inte bra och är lite typiskt. Men när jag inte ens kan få på mig en sko utan att det gör ont, då är det liksom ingenting att göra åt saken. Ångest triggas igång och jag försöker med alla verktyg jag har att hålla det ifrån mig.

Jag behöver inte ha kontroll och världen snurrar inte enbart runt mig. Släpp taget och var i nuet. Gör det bästa av situationen. Ungefär så går tankarna. För det går ju inte att göra någonting när inte foten är med mig. Det är bara att släppa alla ångesttankar eftersom det ändå inte går att påverka.

Ibland känns det som om jag bara svamlar… …men svamlet i sig är många gånger läkande för hur jag tänker.

2 svar till “Det blev inte”

  1. Tofflan: Hade inget val. Det är bara att hoppas att det går över snart. Ångest och frustration blir allt starkare över situationen. Ringer husläkaren i morgon om jag inte känner att det blivit bättre.

  2. Jag tycker att det är klokt tänkt av dig. Var hemma idag och ring doktorn i om det inte är bättre. Berätta då om hur du har försökt dämpa inflammationen och med vilka mediciner.

    //DrUlrika

Kommentarsfunktionen är stängd.