2014-01-24

När jag stod och väntade på bussen igår så var jag helt ensam. Det brukar bara ske vid storhelger eller så kallade klämdagar. Men idag, en helt vanlig fredag? Har nog aldrig hänt tidigare, men inte klagar jag inte. Det var så skönt att stå där mol allena. Ni ser att det är ljust nu också? Underbart med ljus på morgonen!

En hel månad sedan det var julafton. Vart tar all tid vägen? Arkiveras och läggs till handlingarna. Om och om igen, hela tiden nu och för alltid.

2014-01-24

Eftermiddagsfikat på jobbet när det är fredag, det går inte av för hackor. Undrar jag om det inte var värre än någonsin denna fredag. Så mycket gotta av olika sort. Så det var svårt att välja, men tillslut så blev det en liten vit moccaboll. En sak får man ta, inte mer. Nada kan fixa hon.

140124_03

Alla tre barnen hemma. Så underbart! Men jag erkänner att jag fortfarande lever i det förgångna, även här. Två av ungarna är ju vuxna nu, men jag handlar ändå alltid som jag gjort. Frågar och donar. En verkligt levande tradition har vi och det är att alltid när de kommer till mig, den första fredagen då blir det alltid hamburgare och bröd. Vissa saker vill jag inte ändra på och de klagar inte. Jag traditionsbunden och rutinjunkie? Näää, tror inte det.

När jag stod i kön och var i den lokala butiken så valde jag fel kö. Det händer ofta men jag är sådan att jag aldrig byter kö, även om jag ser att det går snabbare på andra ställen. Jag står alltid kvar oavsett. Låtsas inte bry mig och väntar. Igår tog det väldigt lång tid i min kö. Numera så är ju affärerna både postkontor och bussbiljettställe, så har man otur så kan man ju drabbas av sävliga personer i hög ålder som virrar som sjuttsingen – enough said! Packåsnan kom tillslut ut från affären med sina kassar.

2014-01-25

Det är ju bara att erkänna det, men när jag har varit ifrån mina barn ett tag så blir jag själv som ett barn när de kommer till mig. Energipåslaget och tramserierna vet inga gränser. Vi skojar och har det så roligt tillsammans oftast. Igår var inget undantag.

Livet – det är livet detta för mig. Det som gör mig stark och som får mig att köra på och tänka positivt när jag vaknar den nionde morgonen i rad ensam och allt är svart och jag är så trött. Då tänker jag just på dessa stunder och tvingar mig upp för åter en dag. Ensam eller inte – kraften utgår oftast från barnen och deras underbara egenheter och sätt.

Ja, jag älskar dem verkligen. De är så härliga på sina olika sätt.

Nu ska jag möta upp äldsta dottern efter hennes träning för att handla. Ska nog masa mig upp på träningscykeln först för att kämpa på lite. Kör jag lite techno under tiden så brukar det gå bra.