Varför och måste

Varför vaknar jag TIDIGARE när jag inte jobbar? Sen vore det ju fint om jag kunde somna om när klockan står på halv sju, men det går liksom inte. Ligger och vrider mig och tänker på saker som jag absolut inte behöver bry mig om just då. Märkligt är det hur jag fungerar.

Det är likadant när jag jobbar men då orkar jag fanimej knappt ta mig upp. Vaknar före larmet, det gör jag alltid men då är det precis som om kroppen reagerar på att jag måste upp. Idag måste jag inte upp, men då är kroppen på ett helt annat humör.

Så jag tog mig upp, tvättade och dammsög stora delar av huset. Många stora feta dammråttor tittade ängsligt på mig, men det hjälpte inte, de åkte in i den nyinsatta påsen.

2013-10-19

Det gick om jag ansträngde mig lite. Att se det vita på marken när jag fick arslet ur för att gå till butiken. Kallt och nära nollan var det också.

2013-10-19

När jag är ute och promenerar så tänker jag mer än vad som är bra för mig. Nu var det inte så många ute när jag var ute och då går jag liksom än mer inåt. Tänkte mycket på de jag saknar. De som lämnat mig. Det som är svårt att ens nämna numera här på bloggen.

Att fastna, patetiskt och tjatig är ju det som möter mig. Om inte med direkta ord, så vet jag att det fungerar på det sättet. Ibland kan jag förstå det, men för mig är det ju en reell saknad som aldrig går över. Att tiden läker alla sår, det är bara skitsnack. Undrar jag vem som kom på det urusla ordspråket? För mig är det sår som aldrig läker. De kanske inte rinner och är akuta, men de finns där för hela livet. Vissa sår kanske kan läka, men ärren finns ju där. Det försvinner ju aldrig helt.

Mamma, Micke, mormor, farmor, arbetskamrater och andra som gått över saknas i perioder. Så är det ju. Varför och måste är ju två svåra ord ibland.

2013-10-19

Många vill synas, höras och ses på. Hela tiden. För mig är det faktiskt inte så, även om jag bloggat i många år. Visst är jag glad om någon läser det jag skriver, men numera så skriver jag mest för att det är bra terapi för mig. Den bästa faktiskt. Bekräftelsen av att jag duger, att jag är ok och har rätt att vara den jag är, den har jag fått nu. Av mig själv. Efter alla dessa år.

2013-10-19

Man ska aldrig säga “tänk om”, men ibland så kan jag inte låta bli. Då blir jag ibland ledsen och vemodig över vart livet tagit vägen. Men jag biter ihop numera och är faktiskt tacksam för det jag har.

Jag är redo för det som komma skall, oavsett vad det är. Bara det ger mig ro. Ro i varat. Frid i det som kommit. Men visst tänker jag tillbaka ibland och blir nedstämd. Men jag fastnar inte så länge i det idag, som tur var. Det är mig så tacksamt att det är på det viset idag. Mitt liv och öde har jag förlikat mig med.

Men saknaden med stort S… den finns dock alltid där. ALLTID och så kommer det vara tills den dag kistlocken slår igen. Varför och måste är svåra ord att leva med.

2 svar till “Varför och måste”

  1. Du är inte patetisk! Jag saknar t ex min pappa extra mycket idag eftersom det är hans födelsedag.
    För övrigt tycker jag att du är duktig som har fått så mycket gjort idag. Jag har mest grubblat…

Kommentarsfunktionen är stängd.