Stiftsgården
Oktobermörkret lägger sig över stiftsgården.

En kyrkokör i kapellet är det enda som hörs. Annars så är jag nu helt ensam på stiftsgården i Undersvik. Det är ganska rogivande att pyssla med deras datorer och liksom bara ha lugn och ro omkring sig. Vore det inte för sångövningarna som hörs på avstånd så skulle det vara knäpptyst.

Snart kommer arbetskamraterna och sen i morgon blir det kurs. För mig en ny erfarenhet och lite pirrig är jag allt trots att jag är så gammal i gården. Firar ju snart ett stort jubileum… (;-)

Min resfeber finns där. Det spelar liksom ingen roll vad jag gör… sen när det var lite busstrul i Gävle så gör det liksom bara mig än mer upp i varv. Men det gick bra. Fast jag gick i spinn igen på stiftsgården när jag inte riktigt visste i vilken ända jag skulle börja. Men det gick bra tillslut med det jag ville åstadkomma.

Nu sjunger de riktigt högt. Nästan skriker. Men det är ju övning så då kan det ju låta lite hur som emellanåt.

Jag var ju på stiftsgården för ett bra tag sedan. Det roliga är att jag ånyo fick samma rum. En slump säkert, men lite kul var det allt. Tror att jag ska gå ner och vila en stund nu. Arbetskamraterna kommer om en timme cirkus. Här blir jag kvar till på fredag och den känslan är faktiskt inte så dum just nu.