Glädjen till livet

Det har funnits och ibland finns det fortfarande tillfällen då jag på allvar undrar vad jag gör här på jorden. Den inre smärtan ville kväva mig och avsluta det hela. Men och det är så skönt, med åren så har jag insett att jag vill leva och glädjen till livet växer inom mig.

Glädjen till livet finns faktisk där idag. Jag ser framåt och när jag gör det så ser jag ljus. Det har inte alltid varit så. Läste hos en fin bloggvän om smärtan och att livet gör ont. Att alternativen närmar sig detta att man ska lämna in och det gjorde så ont i mig. Han har liksom jag barn och då kunde jag inte vara tyst. Min kommentar var delvis hård men samtidigt så hoppas jag att den gav honom kraft att orka vidare. För barnen, våra barn kommer att ta så mycket stryk om vi lämnar in. Jag vet. Jag vet verkligen eftersom min mor tog sitt liv när jag var 15 år. Inte fan har det kommit ut något positivt av det, utan jag saknar henne som sjuttsingen emellanåt. Med mina egna erfarenheter och mitt eget numera förstånd så finns aldrig det alternativet för mig och jag hoppas så att min bloggvän också kan komma till den slutsatsen. Våra barn är livbojarna och de vill ha levande pappor.

Glädjen till livet finns där. I det lilla. Jag har till och med börjat uppskatta ensamheten. Visserligen väldigt korta stunder, men mot tidigare så är det en framgång. Mysa upp, slå på TV:n och göra precis det jag vill.

Att få jobba tillsammans med de jag älskar högst och se hur bra det går. Det är också glädje till livet det.

2 svar till “Glädjen till livet”

  1. Rexxie: Du har rätt om din oro, men idag är jag lugn och kommer inte att göra något dumt medvetet. Hoppas du mår bra och jag är glad att du bryr dig. Kram

  2. Härligt att läsa!! Måste erkänna att jag varit orolig vid några tillfällen genom årens lopp!!!

Kommentarsfunktionen är stängd.