På kansliet så har vi finskspråkiga medarbetare som varje 6 december firar Finlands självständighetsdag. Det dukas fint åt oss alla, vi sjunger och fikat består bland annat av…
 
…en tårta med de finländska färgerna. Gott värre och i år var stämningen på mysen som är ett slitet uttryck i min bristfälliga vokabulär.

Stortjejen ringde på förmiddagen och ville träffas på lunchen. Hon är ju vuxen nu och ville att vi skulle skriva över mobilabonnemanget på henne. För att fira hennes självständighet så bjöd gubben på den stora favoriten. (;-)

Innan hon träffade mig så hade hon varit till banken och fixat kontot sitt. Uppgraderat det med egen dosa och hela köret. Hon är driftig dotra och jag förstår henne att hon vill rå sig själv nu och ha kontroll på grejorna.
 
Självporträtt suddigt och jävligt så man knappt ser att det är jag bakom den hårt härdade platsblomman.

Läsandet går fortfarande trögt. Håller just nu på med Elisabet Höglund och hennes En kvinna med det håret kan väl aldrig tas på allvar.

Jag ska nog umgås lite med Höglund nu tror jag… tjosan på er!