Gnälla ska jag väl inte, men nog går dagarna fort, oavsett relationsstatus. Redan torsdag och snart helg. Igen.
Vad har hänt idag då i mitt händelserika liv? Jo, jag kollade ju på Lost igår och TV4 har ju lagt serien så otroligt sent, så jag var inte i säng förrän efter midnatt. Och det är väldigt sent för mig, det. Resultatet i morse blev att jag brände den buss jag hade tänkt att ta. Jag låg och snusade så fint när mobilen ringde… Det blev en senare buss och rutinerna rubbades. Låter det som om jag är 85, eller??
Sen så fegade jag ur genom att jag skickade ett återbudsmejl igår till käftis. Jag pallade helt enkelt inte idag att ligga där med käften öppen och att vara helt i händerna på en okänd människa. Ultraljudsborren skrämmer dessutom skiten ur mig. Så jag mejlade återbud och jag vet inte ens om de godtar det så jag kanske får en faktura ändå? Men det var det nästan värt och som jag känner nu så vill jag inte gå dit igen. Ultraljud och allt blodigt grävande är ingenting jag ser framemot just nu.
Varje lunch så tar jag mig ut och går. Min häl gillar det inte, men mitt inre behöver röra på sig. När jag dessutom äter ganska snålt just nu så tror jag att det ger positiva resultat på min köttbullskropp.
Ekonomin ger märkliga matkombinationer såsom hårt bröd med äkta majonnäs och gamla ostkanter. Två påsar nudlar och köttfärsrester hopblandat blir en riktig delikatess till middag. Snart kommer även katterna att få äta käk som de inte testat tidigare… nöden har liksom ingen lag och jag har gett mig fan på att inte låna en krona. Nya kulor ramlar nämligen in på tisdag och tills dess så ska jag stå ut! Jag har själv satt mig i denna situation eftersom jag delvis lagt pengar på mina tänder och har man inga marginaler så kan sådana här lustifikationer uppstå.
I morgon är det sista arbetsdagen för veckan och det känns bra, trots allt. Ensamheten är i sig inget problem för mig märker jag numera, det är liksom övergången från familjeliv till ensamhet som ibland äter på mig.
