Att Ricky Martin vid 38-års ålder väljer att berätta om sin sexuella läggning på sin hemsida är väl egentligen ingen stor grej. Jag höll på att säga vem fan bryr sig egentligen, det viktiga är ju att kunna älska, oavsett kön.
Det som dock retar mig en del är de kommentarer som nu kommer i kölvattnet av detta. Ricky Martin och så även Peter Jöback anklagas för att de inte kom ut tidigare i sina liv. Johan Hilton skriver bland annat:
Att hbt-världen pavlovskt applåderar varenda utkomst som vore det fortfarande 1986 är dock rent provocerande. Var fanns Ricky Martin när Marc Almond, Jimmy Somerville, Boy George och KD Lang riskerade sina karriärer på riktigt för att de ville leva öppet? Var var Peter Jöback?
Hilton väntar nu på att även Kevin Spacey, Jodie Foster och Anderson Cooper ska “dra sitt strå till hbt-stacken” och komma ut. För att i nästa stycke vända i 180 och säga att ingen av dem har “lyft ett finger för hbt-samhället” och att de gott kan vara kvar i sina garderober.
Hilton är inte ensam om dessa uppfattningar. linus fremin skriver i posten Jag har svårt för att Ricky Martin kommer ut och A Freak Like Me i posten Ricky Martin kommer ut ur garderoben! på ett liknande sätt. Vilken tönt, stå för den du är och sluta förneka är ett av budskapen och jag häpnar.
Sånt här gör mig så förbannad på ren svenska. Tyckare som kräver av människor att outa sig själva så tidigt det bara går för att det kanske funkade för dem själva i deras liv? Kan inte herr Hilton och de andra tänka längre än näsan räcker?
Allt handlar inte om sexualitet och vem man älskar. Det kan finnas en och tusen anledningar till att människor inte vill göra offentlighet av vissa saker, oavsett vilken status de har i samhället. Vad vet vi om dessa personers inre strider för att våga acceptera sig själva? Många homosexuella kämpar i år med sin person och kanske inte alls är så redo som herr Hilton och de andra är att basunera ut för kreti och pleti vilken sexuell läggning man har. Jag blir beklämd av den inställningen. Det är ingen hbt-värld som jag vill tillhöra i alla fall.
För själv så var jag en tönt och jag vågade inte stå för den jag var i många år och jag förnekade. Och? Är jag då diskvalificerad på något vis? En sämre bög som inte tog kampen tidigare trots att jag inte ens själv visste vem jag var? Va? Det kanske var precis likadant för Ricky Martin?
Nej, hbt-frågorna och dessa acceptans mår inte bra av sådana åsikter där man ska sparkas ut ur garderoben, trots att man inte själv är redo. Det blir kontraproduktivt och ger absolut ingenting mer än smärta och ångest.
Jag tycker det är bra att han överhuvudtaget ville berätta detta. Han har ingen som helst skyldighet gentemot någon att tala om sin läggning. Men nu valde han det och det är positivt att han kommit så långt i sin personliga utveckling.
Läs även andra bloggares åsikter om Ricky Martin, Johan Hilton, gay, hbt, homosexuell, intressant?
