Rubriken ovan var ämnet för kvällen när jag och en arbetskamrat lyssnade till Kerstin Bergqvist som på tvättäkta dalmål gav oss en del att tänka på.
En del av programförklaringen inför föreläsningen:
Vi blir irriterade därför att människor inte är såsom vi tycker att de borde vara. Vi säger ofta att ”personkemin” inte stämmer, men vad ligger bakom det uttrycket och vad säger det om mig. I mötet med andra människor kan jag lära mycket om mig själv. Självkännedom hjälper mig att behålla mitt inre lugn, den hjälper mig till mindre stress och jag löper inte så lätt risk för depression eller utmattningssyndrom. Självkännedom är en mycket effektiv investering i hälsa.
Att vi alla mer eller mindre speglar oss i andra är inget nytt för mig. Jag vet att speglingar eller projiceringar är vanligt förekommande. Många gånger för att man inte vill se sina egna tillkortakommanden. Då är det enklare att klanka ner på andra och i de allra värsta fallen utse en syndabock.
Hon var väldigt grundlig och tydlig i det hon ville få fram. Allt är sprunget ur Integral psykoanalys som är utvecklad av Norberto Kreppe. Metoden är dialektisk, vilket betyder att kunna se två sidor av samma sak, vilket är mycket intressant och utvecklande enligt mitt sätt att se på saken.
Är jag irriterad på en annan människa, så är det egentligen mig själv jag är irriterad på. Varför känner jag som jag gör när jag tänker på den här personen? Vad är det som triggar igång mig?
Vågar man se sig själv och verkligen fundera på dessa frågeställningar och acceptera sina brister, men även sina fördelar och förstå den här speglingen/projiceringen så mår man mycket bättre som människa enligt Bergqvist.
Jag tycker det var givande i all sin välmening. Det kändes inte alls påprackande eller som om hon led av en mission att övertyga oss. Tänket tycker jag handlar om sunt förnuft och det kan man aldrig bli påmind om för många gånger.
Grundläggande fakta om Analytisk trilogi finns här! Ett litet utdrag:
Ett viktigt begrepp är interiorisering (av latinets interior = inre). En person förlägger gärna orsaken till sin ohälsa eller sitt destruktiva beteende på faktorer som ligger utanför henne själv, som ett sätt att frigöra sig från skuld och ansvar. Den analytiska trilogin strävar efter att hjälpa personen att i stället förlägga den negativa projektionen innanför sig själv – det gäller att ta ansvar för sina egna upplevelser och känslor. Då kan kroppen slappna av, och alla delar av personligheten kan samverka i den läkande processen.
På bloggen Djupsnack så kan man diskutera metoden. Faktaoid skriver om Analytisk trilogi genom mycket kritiska glasögon. Själv så försöker jag hitta guldkornen och har svårt att så totalt dissa hela metoden.
Läs även andra bloggares åsikter om Kerstin Bergqvist, Analytisk trilogi, Integral psykoanalys, Norberto Kreppe, intressant?
