När jag skulle till tandläkaren och möta borren så var det ganska påfrestande innan, men det gick ju riktigt bra. Däremot i morse när jag skulle till tandhygienisten så var jag inte ett dugg nervös och självklart så var det bra mycket värre än hos käftis.

Hon var jättegullig och det var riktigt mysigt att bli omhändertagen om det nu inte handlade om just om det där att göra tänderna rena. Tandfickorna på mig är ganska djupa på vissa tänder och hon var skonsam med mig och startade med framgaddarna.

Just det där ilandet och dunkandet var skitjobbigt. Sen när hon gjorde rent gaddarna så sprutade blodet. Hon drog emellan med TePe mellanrumsborste (bilden) och efteråt så kände jag hur det dunkade i käften och det var ingen behagligt känsla alls.

Ultraljudet för att rensa var inte så roligt och hon hann bara med tre framtänder och dess fickor. Tiden gick fort och nu har jag bokat ytterligare två tider. Hon är snäll mot mig och vi tar det lugnt. Det kostar, men det får det göra nu. Jag har bestämt mig för att bli klar med mina tänder under året för att sedan kunna få den där avtalet om frisktandvård som är mitt mål med allt detta.

Samtidigt så gillade jag känslan av att ligga där. Trots allt. Hon var snäll och kändes omhändertagande. Eller så är det så att min ensamhet och längtan nu gått åt helvete för långt när jag känner som jag gör inför tandhygienisten…hehe… vad är nästa steg? En vänlig busschaufför, en härlig blick från gumman i byn eller vad får fart på både det ena och det andra…hahaha!

Ja, ja… jag är glad över mig själv att jag vågar detta nu. Det känns bra.