Ens barn är ju allt. När all spänning har släppt efter en dag på sjukhuset så reagerar jag annorlunda numera. Tårar och trötthet. Det kanske är positivt att det kommer ut direkt? Känner också att jag saknar att prata av mig med någon vuxen. Märkliga känslor som kommit efter denna sjukhusdag.
Har nog spänt mig som fan idag eftersom jag nu knappt orkar ta mig någonstans. Men vi får se om det blir någon fortsättning på detta med lilltjejen. Medicin är inhandlad och jag hoppas att det blir bra tillslut.
Lyssnar på underbara Susan Boyle. Hon har verkligen en finstämd röst. Daydream Believer är ju helt otrolig. Tröst, hopp och kraft i livet ger hon.
