Skolorna startar igen. En del kommer att bli mobbade för att de inte passar in i den stenhårda norm som råder på många ställen.

Mobbsäsongen står för dörren är rubriken på Cissi Wallins krönika i Metro. Hon skriver bland annat:

Du har ingen skuld i att din dotter kallar honom fetto eller henne äcklig och ful. Det har hon lärt sig av ”Du är vad du äter” och ”Paris Hilton´s My new BFF”. Vi säger så, curlingmamma som hellre går på pedikyr och viktiga möten än lär sina barn stava tolerans (eller för den delen curlingpappan som hellre gör detsamma) Skyll på Anna Skipper. Eller Schulmans (som jag själv gjorde innan jag visste bättre).

Närvarande föräldrar har man ju hört till leda är receptet på att barnen är/blir sedda och får den bekräftelse som är så viktig i uppväxtåren. Men det är, hur tjatigt vissa än må tycka det vara, det allra viktigaste för att motverka utåtagerande barn. Barn som tar ut sin frustration på andra barn just för att de hemma är osynliga och aldrig får uppmärksamhet.

Tyvärr så tror jag ju att det oftast går i generationsled detta. Man ger det man själv fått, om man nu inte har kraft och ork att bryta dåliga relationscirklar gentemot de barn man själv sätter till världen.

Wallin fortsätter att resonera kring homosexuella och den attityd som många föräldrar idag har. Gärna bög men inte nära mig. Ord som föräldrarna uppfattar som oskyldiga och bara på skoj snappas upp av barnen som sanningar och fördomarna växer och gryr.

De är smarta nog att inte köpa allt de ser på tv, däremot köper de det mesta mammsen och pappsen häver ur sig. Även om det bara är ”på skoj”. Lite skämt måste ju folk tåla.

För det börjar där. Barn tar in och tar efter det vi vuxna säger och gör. Vi bygger värderingar som föräldrar vare sig vi är medvetna om det eller inte. I ord och fraser som vi skojar bort och skämtar om.

Närvarande föräldrar. Som bryr sig. Som pratar och lägger sig i. Det vore föräldrarkörkort på sådant eller som Wallin uttrycker det:

Strax börjar skolorna. Kanske läge att gå några timmar tidigare från mötet/pedikyren och snacka deep stuff med era avkommor? Gör det. Jag tror på er.

Ni skulle höra vad mina tjejer kallar mig ibland när jag frågat en gång för mycket. Men hellre det än likgiltighet.

Relaterat:
Cissi Wallins blogg