Nu handlar det om att hålla kvar känslan. Av mening med att ta hand om mig själv, att skapa betydelse osv osv. Även fast jag nu är ensam.
Barnen åkte nyss iväg till mor sin. Veckorna bara rusar och det känns som om de precis kom hit. Fram och tillbaka. Jag hoppas ungarna klarar detta bättre än vad jag gör.
Försöker tänka att de snart är här igen. Det går ju undan, det som kallas för livet.
