Det knastrade och det hördes väl vad som pågick. Pappan som inte gillar ljudet tittade bort och nästan ville gå därifrån. Men den lilla pojken var tapper och låg kvar. Tandstenen plockades systematiskt bort.
Besöket hos tandläkaren gick så bra. Blev riktigt imponerad över yngsta grabbens lugn och tapperhet. Han hann också precis tillbaka för att få lunch på dagiset.
Själv hann jag med nästan tre timmar på jobbet, där halva tiden ägnades åt felsökning hemma hos stiftsadjunkten för församlingssjälavård. Hon bor bara ett stenkast från kansliet så vägen dit var inte lång.
Dagarna går så fort. Har inte liksom ro att göra någonting ordentligt, utan det känns som om det blir smådutt överallt. Inte bra i längden. Fast jag tror i grunden att detta är bra träning för mig. I att inte tänka för långt fram och ta en sak i taget.
I morgon fredag. Återigen. Så fort, så snabbt allting.
