Tror du på spöken eller andar?
Frågan ställs både på Aftonbladet och på en blogg. Mitt snabba och enkla svar blir att jag tror inte jag vet.
Enligt vissa är min mor en lögn och demon från djävulen. Visserligen är det en blogg med en kristen fundamentalist vid rodret som kör med de största skygglappar jag någonsin sett när det gäller tolkningen av boken med stort B utan någon som helst möjlighet till förståelse från andra och hur de väljer att tolka.
Andar är ju du och jag. Vår kropp lämnar vi, men vårt medvetande vandrar vidare. I evighet.
Jag var skeptisk till en början i mitt liv. Det erkänner jag, men när både jag och min syster fick möta vår mor, ett halvår efter hennes död så förändrades min bild totalt. Vi befann oss dessutom många mil ifrån varandra och detta hände under samma vecka utan att vi hade någon som helst kontakt med varandra. Går det att bli mer övertygad än så?
Vissa vägrar ju att se, eller kanske inte kan för att den världsbild de har är bekvämast. Vi dör och sen är det ingenting mer med det.
Jag vet att vi inte lever ett liv. Vi lever för evigt. Vi byter bara kropp. Medvetandet fortsätter sin vandring. Sen kan man ju alltid ställa sig frågan varför det är på det viset, men det är en helt annan historia.
Tror du på spöken eller andar? Berätta för mig… nyfiken som få.
