När jag läser vad folkpartiets modigaste riksdagsledamot Camilla Lindberg säger angående förspelet gällande omröstningen om den så kallade FRA-lagen så blir jag beklämd. Ja, folkpartiet och dess ledning gör ju bort sig så det stänker om det.

Hennes så kallade partivänner hotade henne med att hon skulle bli utfryst och inte ha några vänner kvar i riksdagen efter sommaruppehållet om hon röstade nej till förslaget. Låter detta som vuxna ansvarstagande människor som styr vårt land? Ett agerande man inte ens accepterar bland barnen är tydligen helt normalt i det parti som vill kalla sig det enda liberala alternativet. Det är ju för fan patetiskt och bland de värsta bland de omogna enligt Lindberg är partiets gruppledare i riksdagen Johan Pehrson som gormade och gapade och gjorde allt för att läxa upp Lindberg.

Folkpartiet gör ju bort sig. Totalt. Förresten så känns hela Alliansen sunkigt och bra hycklande efter att de röstat igenom denna signalspaningslag.

När det gäller vänstern så var det ju de som kom med grundförslaget från början, så frågan är ju om de är mycket bättre de? Och visst jagar Mona Sahlin röster genom det uttalande hon gjort om att hon skall riva upp beslutet, men det är ändå ett steg i rätt riktning. Men vad kommer i så fall istället?

Och vad sysslar Fredrick Federley med? Killen jag kryssade i förra valet, just för hans ärlighet och för att jag trodde på det han sa? I hans post Jag förstår besvikelsen försöker han att förklara sitt ställningstagande och att han i tilläggsproppen har stora krav på förslaget. Jag är skeptisk till det han skriver och förstår fortfarande inte varför han visade mod och vågade såsom Camilla Lindberg gjorde?