Att läsa om Martin Wentzel och hans upplevelser för 21 år sedan ger mig tröst. Mycket tröst.
Han var död i 8 minuter och fick möta sina hjälpare på andra sidan. Att prata om sådant här skapar starka känslor i vissa kretsar. Varför?
Är andliga upplevelser bara förbehållet vissa? *undrandes*
När jag läser artikeln om Martin så blir jag lugn och stärkt i det jag själv bär inom mig. Vi kan aldrig dö och vårt medvetande ändrar fokus när vi lämnar vår jordiska ”klädsel”.
Den trösten har burit mig många gånger under åren.
