Det sitter så hårt åt, känslan av att inte duga och i det se mig svag. När hela mitt intellekt skriker att det är en styrka att visa upp HELA sig själv, både det man är bra på och det andra som inte fungerar lika bra. Förstår inte själv hur hårt det sitter detta inom mig tydligen och då speciellt när jag prövas i praktiken och kontrollen inte finns där, vet vet och vet att just kontrollen är problemet mitt.. Livstrött eller bara årstidsbaserat. Oxveckor?

Otäck sak igår som slungade mig tillbaka till tillstånd som varit försvunna flera år nu. Tänker inte rota mer i det, utan se det positiva som var medvetenheten efteråt. Tog mig samman och liksom trotsade behovet av att avleda, vilket så tydligt kändes att ta mig ut och handla. Bara för att liksom komma bort. Kände verkligen sådan lust till detta för att avleda. Märkligt, men ”missbruken” verkar förflyttas bara… …känns det som nu i alla fall. Alternativen från förr sämre.

Det tär i mig vissa saker. När det ger reaktioner som det gjorde igår, då gäller det att lyssna inåt. Kroppen ljuger aldrig för en. När flödet rubbas mår kroppen inte bra. En dag i taget. Fokusera på det som är här och nu. Så viktigt. Känner mig så erbarmlig som inte grejar detta.