Rosenbehandling hos Marie i Gävle. Känner alltmer att inte försöka ha kontroll över skeendet i allt och då speciellt när jag ligger där på bänken. Det är bara att slappna av och släppa taget. Får också verifierat att det händer saker med mig av Marie. Inte så spänd i kroppen längre när jag blir behandlad. Det ger resultat för mig att fortsätta hos henne en gång i månaden. Som en restart och påfyllning när jag hamnar fel i vardagen. Hon är väldigt viktig för mig.

Det är många som finns där för mig nu. Försöker känna mig värd dem alla. Det ger mig kraft att också våga stå upp för mig själv och då faktiskt också gentemot mot mina gamla invanda, ofta negativa, tankar om mig själv. I detta är ensam inte stark, även om jag försökt intala mig det själv tidigare i mitt liv.

Tillåter mig mer nu. Att jag liksom öppnat upp rent energimässigt gentemot de som alltid funnits där och försökt vara ett stöd. För jag upplever själv ett förändrat tankesätt gentemot många människor i min närhet nu. Mer positivt och mer att inte vara på min vakt. Mindre av fördomsfulla tankar. Processen inom mig gör att jag förändras, sakta men säkert. De onödiga rädslorna som inte längre fyller någon funktion försvinner men att vara helt orädd kan vara dumhet, så det är en balans även i detta, som med allt annat i det som är livet.

Det är otroligt egentligen hur saker och ting utvecklar sig. Bara häng med. Inte värdera allt och måste det värderas, se möjligheterna istället för hindren. Som allt pladdrande här som egentligen bara handlar om att jag har ett behov av att skriva av mig, hur tokigt och repetitivt det än är. För det kan svänga från den ena bloggposten till den andra om hur det är med mig. Fram och tillbaka. Ibland nattsvart och ibland hoppfullt. Nästan från en dag till en annan.

Avsaknaden av livslust, motor på låg energi och en nyfikenhet som avtar alltmer. Mina största fiender i det fortsatta livet.

I morgon ska gubben ta en massa prover. Kolla om värdena ligger rätt även den här hösten. Får besked nästa vecka om det hela.