Snart har det gått tre dagar sedan Igor lämnade oss. Det har varit mycket tunga dagar, där jag från början inte riktigt kunde ta in det hela. Tror det beror på att det var så oväntat och sen att jag gick in i någonting liknande autopilot där det inte fanns plats för känslor, utan det handlade om att göra allt jag kunde för Igor. Höll liksom andan och körde på med ett mål för Igors skull.

Favoritbilder på Igor:

Befann mig nog i chock första dagen och kunde inte ta in det som hände under denna tuffa söndag. Men jag gråter mycket nu, när jag tänker på den dagen, på att han led och det tog sådan tid. På att Ultuna vägrade ta emot mig, vilket sköt upp allt ytterligare drygt en timme när jag tvingades till Stockholm och Awake djursjukhus på Hornsgatan. De var underbara, men beskedet som sagt, en chock, även om jag någonstans förstod att det var allvarligt med min älskade kattpojke.

Blir så ledsen när jag tänker på detta och vilket avslut Igor fick i detta liv. Det gör verkligen ont i mig och med vetskapen om hur starten var för honom, tar det än hårdare. Hur han blev illa behandlad och inte fungerade i sitt första hem, hur han kom till Java Whiskers och hur jag där fick syn på honom och bara kände kärlek. Igor kom från Solgläntan i Vallentuna som tog hand om honom innan.

Försöker tänka på de tre år och åtta månader vi fick tillsammans och det känns just nu alldeles för kort. På det förtroendet han gav mig tillslut och varje kväll ville ligga på mitt bröst en stund och gosa i soffan. Att liksom aldrig få känna hans hjärta och fina päls gör mig förtvivlad. Så jävla förtvivlad och han var så viktig för mig. Så viktig. Får nu inte ihop saker och ting. Varför finns inte egentligen, men det blir så starkt i mig, varför och vad betyder allt detta, att han lämnade mig så abrupt och på det sätt som allt gick till. Får inte ihop det hela. Min älskade Igor är död.

Igor kom till mig och familjen den 3 november 2019. Han lämnade oss den 16 juli 2023. Allt däremellan är så nära mitt hjärta just nu och jag kan inget annat göra än att gråta och prata om honom med de som vill och orkar lyssna. Har tittat på bilder och minns min älskade katt. Har inte orkat till filmerna än, men det kommer. Igor fick gå ut i april 2021 för första gången och han älskade det livet. Att vara utekatt när han själv ville.

Igors död har också triggat igång en massa andra känslor inom mig. Katastrofkänslor från förr och rädslan att mista även Maja när hon är ute. Det är ju den årstiden nu att hon är ute mer än hon är inne och här har jag mycket ångest just nu känner jag. Ångest också över hur detta ska gå utan Igor i framtiden. Även yngsta sonens flytt ger ångest, även om den händelsen är en positiv sak, för att han ska få en utbildning och för att han vill detta. Men ändå, dessa förändringar är tuffa för mig och det känns verkligen i djupet och det är bara att erkänna det. Igors fysiska kärlek är borta och nu finns minnena kvar och yngsta sonen kommer inte att bo hos mig mer nu, åtminstone inte på det sättet som han nu har gjort.

Tuffa erfarenheter att försöka förlika sig med. Helt klart en pärs och en prövning. Ber om vägledning och kraft att orka framåt. Har beställt en fin fotobok med de bästa bilderna på Igor, som jag ska ha nära mig när jag behöver honom som mest.

Här är en del av det jag har skrivit om Igor under åren.