Ett kreativt sinne finner alltid en lösning. Min gåva till dig är att lita på dig själv.
Räven lärde mig att inte tvivla på mig själv, min väg eller min gåva. Den visade mig att rävar klarar sig så bra just genom att de känner full tillit till sig själva och sina förmågor.
Utdrag ur Carina Solöga Högmans bok ”Djurens språk” som verkligen var ”spoton” där jag befinner mig just nu i detta liv.
Man kan tro vad man vill om många saker i det här som kallas för livet, men just ”kampen” om tilliten och tron på sig själv är något jag kämpat med länge. I hela mitt liv faktiskt. Just tilliten har varit central för mig sista månaderna. I drömmen fanns för en tid sedan en stor vit vägg där det stod någonting målat med stora bokstäver. När jag gick närmare såg jag ordet tillit med stora svarta bokstäver. Kan det bli mer tydligt?
Så sent som för en månad sedan skrev jag om detta. Bara på den månaden som gått håller mitt förhållningssätt på att förändrats och att då ”få till mig” detta och se denna fantastiskt fina räv på min baksida gör mig väldigt tacksam. Har aldrig sett en räv tidigare på så nära håll och vi tittade dessutom på varandra och just då kändes det bara häftigt, men när jag fick ovanstående ord till mig (tack E), då rös jag som en tok. Rysningar helt oväntat är ett tecken på att jag inte är ensam.
Hjälpen från Gävle, stödet från jobbet och min egen syn på mig själv som sakta men säkert blir alltmer positiv. Fortsätter dock att ”lagra” och har gått upp en del i vikt sista halvåret. Ätandet och då speciellt på kvällarna handlar om tomhet och att jag inte riktigt ser mig värd att må bra på alla plan. Men en förändring sker nu, sakta men säkert, och det måste jag tro på. Ätandet och fetman har på olika nivåer följt mig sedan i slutet på 80-talet. Sakta men säkert medveten på ett annat sätt, men ändå kan jag vissa kvällar inte låta bli. Här kan vi verkligen tala om kamp med ett inre som vet vad som är bra för mig och ett ”ego” en gammal vana, som liksom gör tvärtom. Ibland bara för att. Något jag känner igen och något som ”skyddat” mig tidigare, fast det gjort mig större, på ett sätt som inte är bra för min kropp. Svårt att uttrycka i ord, men det är gamla tankemönster som lever kvar i ätandet och ibland känns det som om det alltid måste finnas någonting som inte är bra. För att hålla balansen, hur konstigt det än kan låta.
Genvägar och att tro att man kan nå vissa saker genom att inte ha med hela sig själv har varit temat i hela mitt liv. Den här räven står för så mycket för mig och att jag lyckades filma ungefär halva tiden den var här, det är idag värdefullt för mig att gå tillbaka och titta på. Räven hjälper mig att ta nästa steg. Våga söka kontakt med likasinnade, de som gått före.
För nästan två år sedan var det rådjur på min tomt. Kort, intensivt och sen bara försvann de. De stod för någonting annat och i den fas jag var då. Vill man tro på detta ser man mönstren, men vill man bara tro på tillfälligheterna så är det också ok. Ett helt liv kan ju bara vara tillfälligheter och slump, eller?
Tillit till sig själv. Vila i det positiva. Ta till mig och våga se att även jag duger.
jerryolsson.se 