På Skogskapellet i Stockholm begravdes igår min moster Inger. Det blev en tung, känslosam dag, men även en dag av tacksamhet och djupa samtal om moster och hennes liv.
Moster Inger dog den 4 juli 2020 då hjärtat inte orkade mer. Hon hade krämpor och kroppsliga åkommor de sista åren, men ändå var det oväntat och fortfarande kan jag komma på mig med att jag kanske ska ta och slå Inger en signal och prata om hur det är…
Min kära syster kom och hämtade mig och vi åkte igenom Stockholm med hjälp av GPS. Hade vi tittat på skyltarna hade vi kommit fel, det är jag helt övertygad om. Det gick alltså bra och vi var dessutom framme i god tid. Vädret var fint och jag var spänd inför vad som komma skulle.
Släktingar på mosters sons pappas sida, sonens frus sida, vänner och bekanta samlades till ett sista avsked av Inger Ros-Mari Pettersson. Min syster, en syssling Lisbeth samt mosters son Tim finns kvar på min sida så att säga. Resten var med i tanken eller vad man nu tror på. Det kändes fint att få ta avsked på det här sättet, på det här lite intima sättet. Skogskapellet är litet och man kom verkligen nära, även om avstånden hölls i dessa coronatider.
Begravningsgudstjänst i Skogskapellet onsdagen den 12 augusti 2020 klockan 11.45. Inledningsord av prästen Anna Elina Rönnbäck. Sen spelade organisten David Ågren ”Blott en dag”. Inger och hennes sambo Kristers favoritlåt ”Only the lonely” med Roy Orbison spelades. Bön av prästen och sen Herrens bön med ”Fader vår” (den gamla versionen). Psalm 200 ”I denna ljuva sommartid” och sen avskedstagande vid kistan för var och en. Slutbön, välsignelse och avslutningsmusik ”Imagine” med John Lennon.
En fin ceremoni, men visst är det fortfarande en stor känsla av overklighet inom mig och det som jag var med om i kapellet. Sitter nu hemma och försöker samla tankarna. Känner någonstans att hon finns med oss, fast på ett annat sätt idag. Är helt övertygad om att hon vakade över oss och fanns med under hela dagen. Det är svårt att sätta ord på de känslor jag har kring detta, mer än att jag har stor respekt och tacksamhet över allt som hände igår. Att jag fick och kunde vara med.
Hennes son, min kusin T och hans familj hade ordnat allt så fint. De samtal jag och syrran lite senare hade med honom och hans familj, blev väldigt djupa och viktiga kände jag. För mig var det starkt och jag blev känslomässigt berörd av vissa saker som berättades och som jag inte visste om. Det var en fin och minnesvärd stund i deras trädgård efter begravningen.
Även alla historier jag fick höra av andra om och kring moster Inger var betydelsefulla för mig. En del luckor fylldes i och jag får lust att höra mer om även andra släktingar. Min mormors bror till exempel och hans familj, vet jag väldigt lite om.
Många minnen från barndomen kommer tillbaka när jag tänker på moster Inger. Det fina och ovanliga med henne och de minnena är att de allra flesta är positiva och glada. Så mycket skratt och så mycket förväntan att träffa henne som barn. Frimärksvägen 29 glömmer jag aldrig. Ett par av de andra gästerna sa att vi påminnde om varandra och så tror jag att det är. Både på in- och utsidan.
Moster Inger kändes alltid ”självklar” för mig eller hur jag ska uttrycka det. Det var aldrig någon rädsla eller tvivel när vi träffades som jag kunde känna med andra släktingar när jag växte upp. Det var liksom bara som det skulle vara och hade vi bott närmare varandra när vi var små, vid den tiden när mamma dog, så kanske kanske hade utgången och mitt och systers liv sett annorlunda ut? Minns inte om det diskuterades att vi skulle fytta dit, men jag har för mig att vi inte ville på grund av avståndet och att vi ville gå kvar i våra skolor. Men jag är inte säker och den historien spar jag till en annan gång, kanske. Nu blev det som det blev.
Inför mina barn kallade jag henne ”farmoster”. Hon brydde sig om dem och hörde av sig med jämna mellanrum och frågade hur det gick för dem. Hon skickade grattiskort och när barnen var små träffade vi henne och K flera gånger, bland annat på deras lantställe i Tystberga. Ett stort hjärta hade hon, kära ”farmoster”.
Många roliga minnen passerar som sagt med moster Inger. Känner att hon finns med mig även nu och då speciellt när jag står vid köksbänken. Kan vara inbillning, men det må så vara, då är det en bra inbillning eftersom det gör mig lugn och tacksam.
Tack moster Inger för alla år i detta liv! Vi ses igen! Det är min övertygelse.
Krama mamma igen från mig och hälsa resten av släkten som du nu umgås med.
jerryolsson.se 