Lady Gaga – Chromatica (2020)

Förra plattan ”Johanne” från 2016 var inte riktigt något för mig, så den lät jag bara vara här på bloggen helt.

Men nu… NU har hon släppt en i många stycken 90-talsdoftande danspärla. En platta som Madonna skulle ha gjort istället för den överpretentiösa och i många stycken tråkiga ”Madame X”!

”Chromatica” släpptes 29 maj på Spotify och innehåller 13 nya låtar som jag har lyssnat igenom en del. och här kommer mina omdömen.

Plattan börjar starkt med ”Alice” där rytmerna tar mig tillbaka till 90-talets tunggung. Gillart skarpt och får verkligen vibes av en svunnen tid! Betyg: ****

”Stupid Love” har vi hört tidigare, eftersom den släpptes som singel redan 28 februari, men inte minns jag att den var så här bra då? (;-) Härligt tryck och gubben har svårt att sitta still. En riktig humörhöjare! Lekfullt och härligt och den mest positiva texten på plattan. Betyg: ****

”Rain on me” är en duett med Ariana Grande och den fastnar inte riktigt, även om den blir allt bättre, den liksom slår sig in i skallen på mig. När Gaga återupprepar titeln efter refrängen så blir det lite för mycket på något vis. Men den är hörbar och funkar ok (måste vara de rejäla trummorna som gör det (;-)). Betyg: ***

”Free Woman” har också ett härligt 90-tals gung som jag är så svag för. Bastrummorna som kommer strax efter refrängen är toppen att lyssna på. Gillar också den befriande texten på något vis. Betyg: ****

”Fun Tonight” är helt ok med en text som känns väldigt mycket Gaga på något vis. Såren, smärtan och att hon inte kan glädjas i perioder av sitt liv utan stöter bort. Betyg: **

Gunget i ”911” går inte av för hackor. Bastrummorna strax innan refrängen gillar jag skarpt. Själva melodin är väl inte mycket att yvas över men återigen en text som är ganska mörk och självdömande. Betyg: ***

”Plastic Doll” helt ok låt. Mest intryck gör texten i bryggan:

Tell me, who dressed you? Where’d you get that hat?
Why is she cryin’? What’s the price tag?
Who’s that girl, Malibu Gaga?
Looks so sad, what is this saga?

Betyg: ***

Musiken i ”Sour Candy” doftar 90-tal men för övrigt ganska ointressant. Fäster ingenstans hos mig vilket ger plattans lägsta betyg *

”Enigma” däremot har plattans härligaste refräng. Vilken känsla och kraft! Här är Lady Gaga som bäst och hennes röst uppe på de högsta av toppar. Faller platt för denna dänga. Tycker mig höra lite saxofon också vilket ger en extra kryddning. Högsta betyg *****

Tycker hon ofta sjunger om att människor gör henne illa och det blir extra tydligt på ”Replay”. Den börjar saggigt men ökar upp i detta nu välkända 90-tals dunkande. Men låten lyfter aldrig riktigt hos mig. Betyg: **

Att höra Elton John tillsammans med Lady Gaga i ”Sine From Above” är en riktig fullträff om du frågar mig. De sjunger bland annat om att när man är ung så tror man att man är odödlig. Så sant så… Det är härligt att höra Elton John komma in i andra versen. Denna kommer att gå varm hos gubben i sommar! Det är så bra! Betyg: *****

”1000 Doves” är helt ok med fin rytm och det där soundet som verkligen genomsyrar hela plattan a la 90-talet.

I’ve been hurting, stuck inside a cage
So hard my heart’s been in a rage
If you love me, then just set me free
And if you don’t, then baby, leave
Set me free

Betyg: ***

Sista låten ”Babylon” får jag faktiskt Madonnavibbar av i både pianot, trummorna och saxen. Varför gör inte Madonna sådana här låtar längre? Slutet är lysande. Betyg: ****

Överlag bra musik där bastrummorna ofta återkommer vilket jag gillar skarpt vilket också får mig att tänka tillbaka 25 år i tiden. Lite repetivt ibland, men det funkar. Ofta är det texter som är mörka och självanklagande eller att människor vill henne illa. Ganska mörkt rent textmässigt alltså. Hon möter och accepterar sina mörka och depressiva sidor men med pulserande och härlig popmusik oskadliggör hon känslorna åtminstone tillfälligt.

Bäst: ”Enigma” och ”Sine From Above”
Sämst: ”Sour Candy”

Snittbetyg: 3,31

Relaterat
Lady Gaga – ARTPOP (2013) snittbetyg 2.6
Lady Gaga – Born this way (2011) snittbetyg 4