Förändringar rör om

Storvretabadet en dag i förra veckan.

77 dagar nu. Att jobba hemifrån gör att hjärnspökena växer. Helt klart är det på detta viset. Paranoian får fäste och vissa saker som funkade den 25 mars är idag tankemässigt helt stängda för mig. Isolering för säkerhets skull.

Sen att läsa om alla idioter som demonstrerar och samlas ute trots att vi är mitt i en pandemi, det gör inte saken ett dugg bättre. Det kommer att förlänga detta än mer eftersom antal smittade kommer att öka. Vad fan tänker folk med?

Vackert i den vildvuxna trädgården.

Har inte skrivit på snart 14 dagar och det handlar enbart om att orken inte finns där. Tankarna finns och då speciellt när jag ligger i sängen, då flödar kreativiteten. Men sen när jag stiger upp så är det som bortblåst och ledan gör att jag inte bryr mig mer då.

Har haft mycket ångest senaste veckan. Det beror på många saker, så att peka ut någonting speciellt är ingen idé, men i omvärlden och allt som händer och den personliga situationen som kommer ett förändras på ett sätt som skapar oro inom mig gör mig orolig . Sen kommer vissa saker närmare mig nu när det finns mer tid för att tänka även på sådant som inte är bra för mig.

Kommer alltid ha svårt för förändringar och saker som avslutas. Inbillar mig att jag kan bättre idag, men när faktum är där drar ångesten igång och ibland är det på ett omedvetet plan. Det gnager och far över vad som komma skall. Hujedamig säger jag bara.

Går på 14 dagars semester i morgon och då ska jag koppla ner helt gällande jobbet. Måste det känner jag. I mina tankar vill jag ut och cykla och upptäcka närmiljön så gott det nu går. Midsommar verkar återigen bli i ensamhet, men som man bäddar får man ligga. Har inte själv bjudit in mig någostans och ens försökt och då blir det som det blir. Fast även i detta är jag dubbel, ibland är det väldigt skönt att slippa människor omkring sig.

Har köpt tre böcker för övrigt som jag ska ta till när vädret inte är bra.

Sven Erik Nordin – Och cancern bara försvann
Otto Gabrielsson – Vildhavre
Lo Kauppi – Två vita dvärgar

Ser fram emot att få koppla ner och liksom ta dagen som den kommer. Läsa om andras liv och leverne och liksom fly bort ifrån mig själv en stund.

Den 29 juni är jag tillbaka och förhoppningsvis ska jag då våga mig till jobbet rent fysiskt…