Ödmjuk & tacksam


Tillsammans med min mormor Britta Pettersson i mitten på 80-talet.

Min mormor heter Britta Pettersson och hon lämnade jordelivet 1999. På bilden så sitter vi hemma hos henne i mitten på 80-talet och tittar i gamla fotoalbum som hon hade.

Då satt vi och pratade om saker som jag genom åren ibland undrat lite över. Igår så fick jag svar och min tacksamhet vet inga gränser. Försöker att inte använda allt för stora ord, men jag känner i djupet av hela mitt väsen att det för mig var väldigt viktigt för min egen fortsatta vandring på detta jordklot. Väldigt viktigt. Tack, Britta!

2013-11-29
Idag gick en kär medarbetare på kansliet i pension.

Vi bjöds på tårta idag på jobbet. Ingemo gjorde sin sista arbetsdag efter lång och trogen tjänst. Hon tillhör ju gamla gardet och har varit med sedan vi flyttade till Stiftets Hus. Nu vet jag att hon kommer att rycka in ibland på timmar om det blir stora problem för hennes ersättare, så avskedet var inte helt nattsvart. Men ändå. Tråkigt är det.

Pistagetårta? Smakade så i alla fall… (;-)

2013-11-29

Lunchade med LinnSushi Yama. Gott som vanligt.

Förra året så glömde jag bort den helt, men i år så kom staken fram! Det är ju första advent på söndag och nog ska jag ändå försöka jula till det lite även på jobbet.

I helgen är barnen hos mig och Linn har lovat att inspirera mig att i år ta fram den ståtliga plastgranen och sätta fram tomtar och allt vad det nu heter.

2013-11-29

Gosburken Felix var i farten en stund i afton. Gosade och hade sig till.

2013-11-29

Tröjan jag har på mig fick jag av Frida idag. Ett dubbelt set med bestick fick jag av Linn. Oj, vad jag behövde de besticken! Blev så glad åt presenterna.

Mina fina barn ville så gärna gratulera sin far och idag fick de chansen. Siffrorna byttes redan för drygt en vecka sedan, så vi bestämde att ikväll så skulle vi fira lite grann. Sen kan ju jag fira mig själv av andra anledningar och känna mig väldigt nöjd med de val jag numera gör eftersom sådant för mig är bra mycket viktigare än dessa ständiga sifferbyten.

Men jag gillade verkligen barnens gest. De stärker mig, de gör mig mer ödmjuk och väldigt tacksam.

Inom mig så vrålar jag högt av glädje! Försöker ge band på mig själv för att inte gå i samma fällor som jag gjorde för 10 år sedan! Trygg och stadig med båda fötterna på jorden. Vem hade sagt så om mig bara för ett halvår sedan? (;-)