Drama med Felix

Felix har alltid ”smalnat” av på somrarna och så sent som i slutet på vecka 25 när jag skrev inlägget ”Nuläge gällande Felix” trodde jag inte att han var sjuk, utan att det hade med åldern att göra. Visst, jag märkte tendeser att han kändes väldigt trött och ibland än mer sävlig än vanligt. I slutet på förra veckan förstod jag att något var riktigt fel med honom. Felix drack mycket vatten, började äta allt sämre och verkade så frånvarande i perioder. Detta var väldigt skrämmande att se när man vet hur Felix är när han är frisk och mår bra. Skillnaden blev så markant på så kort tid att jag ringde en veterinär i fredags som igår kom hem och tittade på Felix.

Hon tog flera prover och skulle återkomma med vad som var fel. Tala om att jag blev chockad när hon bara timmar senare hörde av sig och berättade att Felix var akut njursjuk och att intensivvård krävdes!

Jag åkte direkt hem från jobbet och första behandlingen sattes in omedelbart med dropp under två timmar. Tala om deja vu känsla när jag gick samma väg, gick till samma lokaler (ny veterinär) och detta med att Felix alltså drabbas av samma sjukdom som Maxi gjorde i april 2018. Tänkte att inte en gång till! Inte Felix också!

Felix tass hos veterinären när han fick dropp för första gången igår.

För Maxi var det försent och för Felix vet vi fortfarande inte om han fick behandling i rätt tid, om det går att vända, men vi är försiktigt optimistiska nu efter två behandlingar under två dagar. Han var så ynklig och helt frånvarande när första behandlingen sattes in igår. Idag när vi var hos veterinären sa hon att det fanns positiva tecken, men fortfarande var Felix ganska medtagen och frånvarande. Det viktiga nu mellan behandlingarna är att ge honom vatten varannan timme och sen försöka få i honom mat.

Beskedet om akut njursvikt har gjort att Felix nu är i fokus. Jag har tagit ut tre semesterdagar för att kunna vara med honom 24/7. Han behöver alltså nu ha vatten varannan timme mellan behandlingarna hos veterinären. Sen ska jag försöka få i honom mat och både i går och idag har det varit väldigt svårt. Förhoppningen är att han snart ska må så pass bra att han dricker själv och vill äta lite utan tvång.

2011 överraskade han oss alla genom att överleva en tuff upplevelse då han svävade mellan liv och död och nu kämpar han igen för att överleva denna akuta njursvikt. Han är äldre och oddsen är sämre, men veterinären säger att det finns hopp och att hon ser förbättringar så en tredje behandling med dropp är inplanerad i morgon. Jag skulle aldrig förlåta mig själv om vi inte försökte så långt det nu går. Jag vet att Felix nu är äldre och att tiden tillslut ”tar slut” för oss alla, men jag vill så gärna att han ska klara detta också och få ett par år till med familjen.

Det tog mig lång tid att komma över Maxis bortgång. Jag saknar honom oerhört fortfarande, men det gör inte lika ont idag. Så kommer detta med Felix och sen att de också har exakt samma sjukdom gör att förtvivlan är stor. Men jag ser att behandlingen bromsat upp sjukdomen och att han är något bättre nu än i förrgår. Klarar han även detta är han verkligen katten med nio liv. Då kommer det att betyda kostomläggning för Felix då han i framtiden måste äta kost som är bra för hans njurar. Veterinären har varit fantastisk och gjort allt för Felix.

Vi måste tro på Felix nu. Precis som för åtta år sedan. Jag har beställt den mat som veterinären nu rekommenderat och är redo. Jag försöker se ljusen och vara så positiv jag bara kan. Älskade Felix, kämpa dig igenom även detta nu.

I morgon torsdag ska han alltså på den tredje behandlingen med dropp hos veterinären och jag ber om att han då mår ännu lite bättre efteråt. Hoppet är det sista som överger en.