Är på väg hem från jobbet när telefonen ringer. Det är ena grannen som ringer och berättar att min katt Felix ligger hos henne och är mycket illa däran. Jag blir alldeles kall. Bussen är precis vid järnvägsbommarna (som fastnat för hundrade gången) och nu känner jag bara att jag vill hem så fort det går.

Hon berättar att Felix hade lagt sig under deras altan. Han jamade svagt och hon tvingades att dra ut honom. Hon sa att det kändes som om han hade lagt sig där för att dö. Jag ser ju på Felix att läget är mycket allvarligt. Han reagerar knappt och grannen sa att han både hade kräkts och bajsat på sig. En del kramper hade han också.


Vi väntar på Tofflan. Här mår Felix riktigt dåligt.

Den enda person jag känner som har bil just nu är Tofflan. Hon kommer så fort det bara går och jag ringer det jobbiga samtalet till yngsta dottern under tiden. Felix är ju den katt som hon valde själv för nästan sju år sedan. Det är liksom blivit som hennes katt. Hon blir ju uppriven och vill absolut följa med till veterinären.

Jag lägger Felix i en stor kartong med ett par filtar. Han är i ett annat medvetande allt som oftast och han känns väldigt kall. Hade inte Tofflan kommit och Felix fått vård så fort trots allt som han nu fick, så hade han inte klarat detta. Du är guld värd, Tofflan! Tack av hela mitt hjärta för att du kunde.

djursjukhuset så konstaterar det att Felix svävar mellan liv och död. Han är så dålig och veterinären säger att han är döende. Vi är chockade och ser på hur de sätter till dropp, ger han ett par sprutor för att få igång cirkulationen igen. Felix hade 35 grader i temperatur när vi kom in. En katt ska ha mellan 38-39 berättade veterinären.

Han andades svagt och frågan var om detta skulle gå vägen. Att han ens skulle vända och bli piggare. Sakta men säkert så blev han bättre. Tempen steg och han började reagera lite när sköterskorna tog i honom.

Personalen på sjukhuset gjorde ett fantastiskt jobb. De tog blodprov, de röntgade honom och de gjort verkligen allt för vår fina katt. Men de hittade inte felet!

De höll på länge och ingenting stämde. Han hade inte diabetes, han hade ingen inre blödning och han hade inga tumörer. Det enda som de hittade var att blodvärdena var katastrofalt låga. De analyserade blodet länge och väl och kom tillslut fram till att det kan vara en parasit/bakterie Mycoplasma haemofelis  Symptomen stämmer in väldigt bra på detta. Han har nu fått Ronaxan och Prednisolon Pfizer mot detta.

Vid halv 12 så hade kurvorna gått åt rätt håll och Felix hade vänt. Han var piggare och reagerade på ljud. Han tittade upp ibland och frågan var om vi skulle få ta med honom hem. Veterinären sa då att är det den bakterie som hon trodde så har Felix 50% att överleva. Det handlar om hur han svarar på antibiotikan och cortisonet.


Hemma från djursjukhuset. Felix ligger i yngsta dotterns säng.

Väl hemma igen så la vi honom i yngsta dotterns säng. Båda döttrarna ville sova hemma hos mig i natt i fall att det var så att det skulle bli sämre igen.

I morse så började jag gråta. Allt släppte väl, men jag såg att Felix var piggare. Yngsta dottern låg och klappade honom och han spann för första gången sedan allt detta startade. Jag testade då att ge honom räkor och hann åt 2 st… då kunde jag inte sluta gråta. Det var så fantastiskt att se detta, från att vara nästan död till att vända så pass fort.


Felix nu på morgonen. Han spinner när yngsta dottern klappar honom och han har ätit två räkor.

Nu vet vi ju inte riktigt hur detta kommer att sluta. Jag ska försöka få i honom tre tabletter varje dag nu under 14 dagar. Han får givetvis inte gå ut under tiden. Yngsta dotterna är hemma hos mig idag medans jag jobbar. Sen är det ju midsommar och då tar jag hand om honom själv.

Tack för alla positiva tankar och alla fina Felixord ni givit oss. Han mår bättre och det känns som om det går åt rätt håll.