Nuläge gällande Felix

Felix nu på morgonen.

Min äldsta katt Felix fyller 15 år den 15 augusti. I kattår så skulle det betyda att han är som en 76-årig herre.

Hans bror Maxi lämnade oss förra året, den 20 april när han fick fel på sina njurar. Faktum är att han då var ungefär 70 år i kroppen. Allt gick så fort och det är först nu som jag på riktigt förstår att han faktiskt är borta.

Felix – en riktig gosmaskin.

Felix kämpar på och mår ok. Visst, jag märker att även han blir äldre i hans sätt och hur ”ranglig” han blivit i kroppen. Han har alltid haft sin egen sävliga stil, men jag vågar nog påstå att han i år inte tagit en enda fågel eller råtta (vilket var hans paradgren tidigare) och det är väl ett tecken om något.

Felix kommer alltid och sätter sig hos mig på morgonen. Om jag är ledig så blir det vid ena soffhörnet. Vi gosar och ”pratar” en hel del. Ofta går han sedan ut och ligger bland prästkragarna i trädgården och myser. Ibland går han iväg i sakta mak utanför tomtgränsen, men han är inte borta länge numera.

Har också noterat att han dricker mer vatten nu. Nu kan jag ibland se att han dricker, vilket jag inte gjorde så ofta tidigare. Är nog ett ålderstecken eftersom jag inte tycker det är oroande mycket. Han ”pratar” en del med mig och ibland jamar han lite ångestfyllt, vilket jag mest tolkar som att han just då inte är nöjd med någonting. För jag har inte fått intrycket av att han har ont någonstans och gällande det är jag väldigt observant.

Han verkar trivas med livet. Det är min tolkning i alla fall och så länge han äter och agerar hyfsat ”normalt” så är jag inte orolig. Det enda som oroar mig är min eventuella flytt och hur han då kommer att reagera. Min känsla säger mig att det kommer att bli väldigt jobbigt för honom och för mig är det ett starkt argument att vänta med att flytta så länge Felix lever.

Jag vet, då kan det bli flera år till i Storvreta. Han kan lunka på och har han den ”frihet” som han har idag och kroppen inte blir sjuk, kan Felix leva i flera år till.

Felix är på ett sätt som ett barn för mig och barnen lyssnar man på, även om det går ut över en själv. Jag sitter inte i sjön eller hur det är man säger, inte ännu i alla fall. Har ju också ett stort ”barn” att tänka på och i det finns också ett motstånd för mig att ta tag i en flytt, även om det är detta jag längtar mest efter just nu.

I alla fall, Felix hänger med och i det är jag så tacksam. För mig är han väldigt viktig i dessa tider av ensamhet och problem med att kunna ta hjälp och våga vara mig själv inför andra människor. Felix bara är, han är lojal och han behöver mig. Ja, jag trivs bättre bland djur än människor.