Mellan den 27 maj och 3 juni var jag på resa i Storbritannien.
Här kommer några bilder och ord från min resa som sträckte sig över både England och Skottland. Det blir så mycket att jag delar upp det i tre delar. Den första delen handlar om de första dagarna i Bradford.
Den andra delen om resan tlll Skottland och Edinburgh som du kan läsa om i denna post.
30 maj
När vi skulle ta oss till Edinburgh med tåg så strulade det en del i Leeds. Förseningar och inställda tåg gjorde att vi kom iväg på ett senare tåg mot den skotska huvudstaden.
Det blev en liten promenad i Leeds och lunch på Döner Shack i väntan på tåget mot Edinburgh. Lokala regnskurar och ganska molnigt.
Resan till Edinburgh tog tre timmar och vi passerade bland annat York, Newcastle och gränsstaden Berwick-Upon Tweed.
När vi var framme regnade det. Men det var häftigt att se det berömda Edinburgh Castle mitt i staden och samtidigt mötas av säckpipemusik. Det var precis som om det var regisserat på förhand… en härlig känsla trots att vi var redigt blöta när vi nådde vårt boende på Morrison Street.
När vi packat av så var hungern påtaglig. Vi rekade av närområdet och hittade en restaurang ganska nära på 6 Brougham Street som hette Taxidi. Kyparen var väldigt social och trevlig. Maten väldigt god även om jag nu inte kommer ihåg vad jag åt…hahaha…
The Dark Side of Edinburgh heter den rundvandring som vi gjorde tillsammans med vår värd Rhona lite senare på kvällen. Hon berättade entusiastisk och intressant om stadens mörka sidor. Det var berättelser som ibland var svåra att ta in med offentliga hängningar, kannibalism och människor så grymma att hälften vore nog. Många städer har en mörk och otrevlig historia.
Vi besökte i samband med denna rundvandring kyrkogården Greyfriars Kirkyard som i sig ligger på gravplatser från många hundra år tillbaka i tiden. Intressant och lite läskig historia, men samtidigt hade platsen ett lugn som jag har svårt att förklara med ord.
Den berömda hunden Greyfriars Bobby (4 maj 1855 – 14 januari 1872) har en alldeles egen gravplats vid ingången till kyrkogården. Det finns flera varianter på historien som gjort hunden berömd, men den vanligaste är att han tillbringade 14 år vid sin husses grav. Husse hette John Gray. Historien är väl känd i Skottland och det har både skrivits böcker och gjorts film om den tappre hunden.
Vår guide påstod att detta är en av de mest hemsökta kyrkogårdarna i världen. Vet inte hur mycket som är sant eller inte, men grinden ovan är låst nattetid på grund av all ”aktivitet” i dess närhet. Kyrkogården har till och med ett eget litet hus där besökare lämnat noter och till och med bilder på när de blivit ”rivna” eller fått märken efter väsen när de besökt kyrkgården.
Vet inte vad jag ska tro, mer än att jag bara kände mig lugn och ganska nyfiken på vad vår guide berättade om. Vi besökte även graven där Thomas Riddell (1776-1802) ligger. Han sägs vara inspirationen till Voldemort i Harry Potters värld. J K Rowling skrev för övrigt historien om den lille trollkarlen just i Edinburgh.
Är du mer intresserad av Greyfriars Kirkyard och dess historia så har AmysCrypt gjorde en intressant YouTube-video som jag rekommenderar.
Tyvärr höll regnet i sig och på slutet av den över två timmar långa vandringen började mitt högra ben att krångla igen (precis som förra året) och det gjorde att vi fick ta en Uber tillbaka till lägenheten vi hade hyrt.
The Dark Side of Edinburgh med Rhona Mackay rekommenderas verkligen om du har vägarna förbi och är nyfiken och intresserad av Edinburghs lite mörkare historia.
Gubben var trött på kvällen och somnade in helt ovaggad efter att vi beställt hämtmat som vi tuggade i oss samtidigt som vi gick igenom denna händelserika dag.
31 maj
Vi shoppade en del både på för- och eftermiddagen. Kollade också in vart vi kunde hyra en bil inför resan i morgon till skotska höglandet och vårt mål Lewiston i Drumnadrochit i närheten av Loch Ness sjön.
Efter att vi hyrt en bil var det sedan dags för dagen stora utmaning (åtminstone för mig). Att bestiga ”kullen” Arthur Seat som är 251 meter hög, blev för mig riktigt smärtsamt emellanåt som jag inte hade räknat med. Det var hyfsade gångvägar upp, men efter ett tag ville mitt högerben inte vara med mera. Det brann i benet och jag var tvungen att ta många pauser. Kände att jag sinkade hela upplevelsen, men försökte ta Linn och Jordan på orden att det inte gjorde något. En gnällig grinig gammal gubbe kände jag mig som alltsomoftast resten av resan eftersom detta kom tillbaka flera gånger.
Här kommer ett lite bildspel från dagen:
De var så gulliga och fina emot mig trots att jag inte riktigt ”hängde med” som jag hade velat. Bar ju dessutom på min jädra ”sten” som var på väg ut och ”retade” mig en del med flera toalettbesök som följd. De var verkligen tålmodiga med mig.
Äldsta dottern fick i alla fall avsluta dagen med ett jättepass på Primark i Edinburgh, vilket jag tror gladde henne rejält…
Del 1 Resan till Storbritannien – Bradford
Del 3 Resan till Storbritannien – Skotska höglandet
jerryolsson.se 