Grundad & första smärtfria dagen

Rakt fram, titta åt sidorna och ta in. Grundad i marken.

Igår tog jag ingen värktablett på hela dagen. Smärtan satt enbart i en trög mage och inte på den högra sidan. För första gången sedan stenen i njuren började vandra så känner jag inte av den alls! Känslan är att jag är på rätt väg och att det går åt rätt håll. Upplevelsen och erfarenheten i detta försöker jag ta till mig och se som en del i mitt växande som en helare själ.

Tog bussen in till stan för att möta upp Claes vid moskén. Han var schysst och skjutsade mig till Gränby centrum för att bunkra upp kattmat och sådant som kan behövas under den vecka jag är i England.

Visst kände jag i början att detta blir tufft med denna tröga mage, men det blev bättre ju längre dagen gick. Tacksamheten är stor. Det är så skönt att känna normalläge i både mående och smärtnivå. Försöker ta till mig detta som en ynnest och någonting jag mer ska uppskatta i vardagen. Att inte ha smärta utan må ok. Det är värt väldigt mycket för många människor och går man i normalläget för länge är det lätt att glömma bort hur skönt det är att leva utan smärta. Så är det för mig i alla fall.

Inhandlade även några tröjor och fyllde på medicinförrådet (i fall det skulle bli sämre igen) med smärtlindrande. Tyckte mig se en gammal chef i vimlet, men är inte säker. Har inte varit där på flera år och det var som att besöka en helt ny stadsdel. Tidigare fanns bara själva köpcentret men nu var det flera hus på sidorna och det kändes precis som en helt nytt ställe. Eftersom jag inte har egen bil, så blir det inte ofta jag besöker andra delar av Uppsala. Det är en ny stadsdel som heter Gränbystaden och målet är stort, att bli Uppsalas andra stadskärna.

Grundad i marken. Känna underlaget.

Vågar knappt yppa något mer positivt om mitt mående, men denna erfarenhet som jag varit med om har på något vis ”grundat” mig och jag är inte lika orolig som tidigare. Visst, oron finns där, men den fastnar inte och är hos mig bara korta stunder. Tidigare kunde den sänka mig länge och jag kunde inte tänka på annat. Nu är jag liksom lugn i det som händer, vilket jag tror att min pågående terapi är en stor del i.

När vi var klara bjöd jag på inköpt lunch och fika. Vi satt på altanen i det underbara vädret och snackade i timmar. Det är så roligt att ha Claes kvar som vän och ett stöd i livet. Vi har nu varit vänner i snart 36 år! När vi diskuterar saker och ting hamnar vi ofta djupt och jag får ofta tankeställare om vad som pågår i det som vi kallar för livet. Igår diskuterade vi medvetandet på ett sätt som var väldigt fascinerande. Många försvinner på vägen, men Claes är kvar.

Har mycket att vara tacksam för just nu. Förresten inte bara nu, utan det är viktigt att påminna sig om det som är bra i ens liv och fungerar. Fokusera på det som ger kraft och inte tvärtom.