Ibland gör livet lite större avtryck än vardagen som bara rullar på. Igår var en sådan dag. Hon har jobbat sedan 1972 och igår gjorde hon sin sista arbetsdag. Det bjöds på tårta och hon fick avskedsgåvor både av arbetskamraterna och arbetsgivaren.
Hon vill helst inte synas på offentliga bilder och liksom ta plats. En arbetsmyra som alltid verkat utan att synas. I nästan 46 år har hon varit jobbet troget. Där ligger man för närvarande i lä…
Har många minnen genom åren. Vi har liksom sett på livet lite lika och det har alltid funnits en förståelse mellan oss, även om vi ibland inte varit ense i sak. Har alltid kunnat gå och prata med henne om saker och ting. De personerna på jobbet blir allt färre och i det var gårdagen jobbig. Lite samma humor har vi också haft vilket gjort att skratten varit många.
Men jag måste slå ifrån mig och liksom gå vidare. Inte tänka så mycket på förändringar runtomkring mig, även om det kommer att kännas märkligt utan henne på jobbet. Hon har liksom alltid funnits där och nu är det slut.
På måndag ska jag och en annan arbetskamrat bjuda henne och en annan person som nyligen slutat på en middag. Det ska bli trevligt att kunna umgås på ett lite mer avslappnat sätt. ”Passionär” istället för pensionär är viktigt. Att sätta sig ner och inte göra något efter arbetslivet tror jag inte är bra. Då går det snabbt utför.
Avtackad och klar av teamet. Allt snurrar på i en allt snabbare takt och nu är vi verkligen i framtiden där jag tidigare bara föreställde mig hur det skulle bli. Min bästa vän Clabbe gick i pension för fyra år sedan. Fatta vad tiden springer!
Lördagar är bästa dagen. Idag ska jag åka och möta Clabbe och sen ska vi storhandla. Han är schysst och ställer upp med bil så jag kan få med mig hem basvarorna som ska räcka hela månaden ut.
jerryolsson.se 