Ojämn vecka. Började uselt med en trötthet som jag “bad om”. För i slutet på veckan innan kände jag mig så pigg och full med kraft. Men återigen, för jag vet inte vilken gång i ordningen, lurade jag mig själv. Inte medvetet egentligen, men tanken på att inte bara köra på i förebyggande syfte tappade jag bort igen. Resultatet var än värre hjärntrötthet i början på denna vecka, vilket påverkade humör och tålamod negativt.
Det är som en ond cirkel det hela. För när jag får mer ork vill jag ju leva och försöka, vilket ger mig mindre ork och jag måste backa. Hitta balans i någonting som inte är jag, hur gör man det i återstoden av sitt liv? Bara tanken på att det alltid kommer att vara så här med små variationer sänker mig.
Tänk att inte ens ha någon som kan bevittna en fullmakt. Det är väl höjden av ensamhet? Inte alltid ofrivillig, men alltför ofta för att det ska bli tragiskt. Men så är det just nu och en del av förklaringen att det gått åt det hållet är just den trötta hjärnan. Orken att socialisera finns inte där de flesta dagarna. En bra dag jobbar jag hyfsat, men sen när jag kommer hem orkar jag inte så mycket mer. En dålig dag fungerar inte mycket och jag tvingas sluta redan vid lunchtid. Tyckte mig se en ljusning förra veckan, men då blev som sagt genast ett bakslag eftersom jag har så evinnerligt svårt att hitta balansen.
Trots allt är jag glad över att ha livet kvar efter det som hände mig. Att ändå orka jobba som jag gör idag och i det hitta meningsfullheten under de perioder det är vardag.
På söndag ska jag köra lastbil. Köra lastbil i modden. En mellanstor lastbil är det egentligen så det kommer att gå bra. Bära tvättmaskin, resårbottnar som ska kastas. Köpa ett köksbord och kökssoffa samt stolar av Tofflan. Slutklämmen blir att kasta mitt eget köksbord i återvinningen.
jerryolsson.se 