Vid återkommande tillfällen och ibland mitt i natten så känner han doften. Doften av stekt fläsk och bruna bönor.

När Leif GW Persson berättar om spöket i krönikan Det spökar i mitt hus! så blir jag glad över hans öppna sinne till vad som händer i hans gamla hus Professorsvillan.

Många är ju så bergsäkra över att det är detta liv vi får och sen är det slut, trots att alltfler mer öppet berättar om motsatsen.

För mig så spelar det egentligen ingen roll vad andra tycker, jag vet ju själv s a s vad jag är med om. Det finns en tröst i det och även om det skulle vara mina egna fria fantasier, så är vi ju väldigt många som har dem. Däribland GW Persson.

Skeptikerna får svar på tal av GW och ett sidostycke i ämnet är helt enkelt lysande:

OrdavGW

Har inte hört GW berätta om andliga väsen och själar från “Andra sidan” tidigare. Öppensinnad och med en tro på det möjliga att medvetandet fortsätter även när vår kropp i detta liv gjort sitt.

Det är gott att läsa.

Relaterat
Fler krönikor av GW

Annonser