När blev ljummet kaffe gott? När smakade M-kulor “sådär”? När började jag gilla “stöket” och ljudet av folk i kåken? När, när??

2014-11-22
Lika fint väder som vanligt idag…

Ellet har nu dragit på LAN. Vetskapen om att han har ett “eget liv” där behovet av farsan minskar alltmer, det slog mig hårt på vägen hem från den lokala butiken. Relationen till barnen är under omvandling, helt klart, och ibland så stannar jag upp och tänker på hur det kommer att bli tillslut. Läskigt men oundvikligt. Men på fredag kommer han igen. Det gäller att leva i nuet och bevara det fina inom sig.

Frida var hemma med sin vän T för att fira sin gamla pappa. Det var roligt att få ett ansikte och att få prata direkt så att säga. Utan filter och nätets brus. Ja, det var livgivande med lite drag på fredagskvällen. Helt klart. När det nu är tyst och det enda jag hör är tvättmaskinen, så infinner sig känslan av ensamhet. Ofrivillig sådan är inte att leka med. Min stora prövning utöver det jag redan jobbar med i detta liv, är just detta att vända detta till någonting som också kan vara ok. Bra blir det aldrig, men ok.

Skrev ju om tystnaden tidigare och att den skrämmer mig. Att liksom stänga av allt och bara umgås med sig själv. Men jag vet att för mig är det nödvändigt att komma dithän. Att kunna umgås med mig själv i tystnad. Det är ju så utvecklande har jag hört. Att gå inåt i sig själv och där upptäcka livet (obs, ironi)…

Har börjat titta lite på julklappar. Ångestmaskineriet drar direkt igång. Känns liksom bara rörigt och jag vet inte riktigt vad jag ska välja. Vilken nivå som är ok? Vad och hur?

Detta är ju den bästa dagen på hela året. 49+1. Jag fokuserar på det nu istället.

Annonser