I Morgon-Tidningens sista nummer från den 28 oktober 1958 så läser jag om att de kvinnliga trafikvakterna nu varit verksamma i ett år. Hur det har gått under det första året beskriver tidningen på följande sätt:

Friktioner förekom mellan bilister och trafikvakter i början men tvister och konflikter har minskats oupphörligt. De kvinnliga trafikvakterna mottogs av bilisterna med stor misstänksamhet. Man beskyllde dem för att stå och “lurpassa” för att se om parkeringstiden överskreds, men sekreterare Sahlin understryker att trafikvakterna har bestämda order att ta kontakt med bilförarna och ge upplysningar för att förebygga felparkeringar.

Artikeln avslutar med ett påpekande att bötesbeloppen inte kommer stadskassan tillgodo utan levereras direkt till statsverket.

Att vara parkeringsvaktmåste ju vara tufft. Ett utsatt arbete med mycket ilska, glåpord och även handgripligheter. Flexibilitet och en förmåga att inte vara för fyrkantig är väl kanske en förutsättning för att klara sig bra i yrket. Redan 1958 så fanns friktionen..

(från Morgon-Tidningens sista nr 28/10 1958)