Januari känns verkligen som en ökenvandring på många sätt och vis. Men det är bara att ta en dag i taget. Snart så släpper det väl lite och jag börjar faktiskt redan märka att det är ljusare lite längre på eftermiddagen. Men den här förbenade snön lär ju bli kvar ett tag till och nu har det blivit kallare igen. Just nu –13. Ökenvandring var ordet.

I morse så råkade jag ut för en grej som var mindre rolig. Jag har ju inte haft råd att ladda mitt månadskort den här månaden så jag åker buss på mobilen, så kallad SMS-biljett till mitt jobb. Fakturan kommer alltså i efterhand. I morse så funkade inte den tjänsten och jag missade två bussar. Det var strul hos Telia och jag satt hemma och blev mer och mer irriterad. Att betala kontant får man ju inte längre, så jag satt ju där med skägget i brevlådan.

Tiden gick och innan det funkade igen (strax efter 9) så hade jag hunnit att sätta på kaffe. Kaffe måste jag ha på morgonen och jag kan säga som så här, att jag har väl aldrig dragit i mig två muggar så fort. Det var några minuter till nästa buss skulle gå och jag ville ju komma till jobbet så fort det gick och samtidigt inte låta kaffet förfaras. Jag skulle dessutom på ett möte som jag redan var försenad till.

Jag sprang till bussen, hade hela magen full av varmt kaffe och resultatet lät inte vänta på sig. Magen levde sitt eget liv på bussen och pratade högt. Som tur var så hann jag fram till jobbet innan muggvändorna drog igång på allvar. Tre svängar blev det sedan även under mötet. Med facit i hand så skulle jag gett fan i kaffet…

Teknikens under är väldigt bra när allting fungerar, men tyvärr väldigt känsligt om det inte fungerar.