Nej, det är inte den donnan ni tror, utan närmare bestämt LaDonna Andrea Gaines. Hon tog hela världen med storm 1975 med sin sin stönande stämma i hiten Love To Love You, Baby. Det var en 17 minuter lång discoorgie och Donna Summer som hon är känd som, fick sin första stora hit det året.
Hon är född på nyårsafton 1948 och fyller i år alltså 62 år. Hon är fortfarande aktiv även om uppdateringarna på hennes hemsida är glesa. I maj 2008 släppte hon sin senaste platta Crayons, vilket inte gjort så stora avtryck i Sverige. Hon turnerar dock i USA, mestadels under augusti med bland annat material från senaste plattan. Donna Summer håller fortfarande igång!
För mig var hon dock störst i och med plattan Bad Girls (bilden) från 1979. Den älskade jag och då speciellt Sunset People, Bad Girls och den grooviga Hot Stuff. Vilka klassiker! Den plattan gick varm hemma hos mig. Det var disco av den gamla skolan med Giorgio Moroder-soundet.
Året efter så släppte hon On the Radio: Greatest Hits Volumes I & II vilket också var en platta jag gillade. No more tears är ju oförglömlig där hon sjunger duett med Barbra Streisand. Den nästan 12 minuter långa versionen var ju bara bäst! (;-)
Dessa två plattor var bäst med henne. 1980 kom The Wanderer där soundet hade förändrats så pass mycket att åtminstone jag tappade intresset för henne. Jag köpte den plattan men den spelades inte ofta. Sen kom det ett par plattor som gick mig spårlöst förbi. She works hard for the money (bilden) var bra pop, men ändå inte den Summer jag gillade tidigare. Den plattan kom 1983.
Sen uppfattade jag det som om hon fick religiösa grubblerier och rykten gick att hon hade sagt att AIDS var Guds straff och givetvis så reagerade många gayfans negativt, men jag tror att mycket var fabricerat av pressen och senare så uttalande sig hon precis tvärtom att hon inte alls brydde sig om vem man älskade, bara man älskade så att säga. Det var turbulent runt Summer under dessa år.
1989 fick hon en hit igen med Stock & Aitken Watermans This Time I Know It’s for Real som låg på plattan Another Place and Time. Flera greatest hits skivor följde sedan på 90- och 00-talet för att försöka mjölka ur så mycket det bara gick av den forna discodrottningen. Först 2008 så kom det nytt material genom Crayons, vilket alltså är hennes senaste platta. Wikipedia har hela hennes musikkatalog i kronologisk ordning med listplaceringar bland annat i Sverige, där man bland annat kan läsa att hon släppt 89 singlar! Det är inte dåligt!
Hon fick 1992 en stjärna på The Hollywood Walk of Fame (bilden) och 2004 så valdes hon in i Dance Music Hall of Fame.
Idag är Summer också en respekterad och erkänd konstnär. Hennes alster går för tusentals dollar.
Jag har inte lyssnat på Donna Summer på många år. Så därför ska jag ha en Donna Summer Dag i morgon tisdag och BARA lyssna på henne. Räkna med att det kommer att stuffas en del ute i förorten och nu när även grannen är på semester så kan jag dra på en del. Hot stuff!
Hon finns på Spotify, även om flera plattor saknas.
Senaste singeln är Fame (The Game) från 2008, vilket låter riktigt catchigt:
