Som en sportreporter sa; det snöar stora feta lovikavantar just nu. Snön bara vräker ner och våren har försvunnit helt. Ser bara vitt när jag tittar ut.
Igår försökte jag att titta på en Bondfilm. Trean körde The world is not enough som har nästan 11 år på nacken. Pierre Brosnan var Bond och vid den tidpunkten ca 46 år gammal.
Jag vet inte jag, men jag tycker många av dessa filmer är så förutsägbara och tråkiga. Det handlar verkligen bara om de häftigaste effekterna och otroligaste jakterna. Sen så ska han ju fälla varenda kvinnliga skådis och bara det är ju så tradigt och väntat.
Jag såg nästan hela filmen. Slutet missade jag eftersom John Blund var väldigt på och fick allt att bli svart. Men det spelar ingen roll, man vet alltid hur en sådan där film slutar.
Nu har inte jag sett de senaste Bondfilmerna med senaste stjärnan Daniel Craig, men för mig är Bond Roger Moore (bilden)! Vilken charmör, vilket språk och vilken glimt i ögat. Visst, han gjorde väl ett par filmer för mycket, men i det stora hela så är han för mig James Bond. Hans fajter med Jaws (Rickard Kiel) är svåra att glömma. Som vanligt, det var bättre förr…. (;-)
I morse så vaknade jag åter vid 7-tiden. Gick upp och tänkte att nu blir det samma visa som igår. Ingen sovmorgon, trots att jag är ensam och tystnaden råder. Jag la ner mitt stora köttbullhuve på kudden igen och försökte slappna av. Jag åkte väl in i något mellanläge och snurrade runt några gånger (trodde jag) och mer var det väl inte med detta. Tala om att jag blev alldeles paff när jag gick upp och såg att klockan var kvart i 11! Vafan tog timmarna vägen? Lite läskig känsla, men kroppen fick nog en välbehövlig vila efter Bondförsöket igår (den filmen slutade nästan halv ett).
Snart ska jag ut på promenad i snöyran. Mitt mål är en fika tillsammans med familjen hos A. Men jag tänker ta en extra sväng först för att få ur mig lite kalorier. Det blev ju lite onyttigheter i helgen…
