Stortjejen drog iväg tidigt i morse med tåg. På väg mot Göteborg via Stockholm. Tror ni hon kom längre än till huvudstaden? Nej, hon finns fortfarande kvar på centralstationen och senaste budet är buss kl 22.45. Den bussturen innebär nattur med ett byte halv fyra i Jönköping. Stackare!

Jag vill inte vara orolig, men jag är det. Vet inte riktigt varför. Hon är snart myndig och jag vet att det är nyttigt för henne att klara sig själv, men jag gillar inte situationen som uppstått. Jag och mitt kastastroftänkande slår till med full kraft igen.

Men jag vet ju det, att en del i att vara förälder är att sakta men säkert släppa taget om sina barn. Det ingår liksom i konceptet. Men inte fan är det roligt att veta att hon får sitta på centralen i nästan 15 timmar. Som tur var så är dom två. Ja, det är en process detta att min lilla tjej nu blivit så stor och kan klara sig själv…

Min lilla pojke hade problem med kistan igår. Han tapetserade toaletten så fint strax innan läggdags. Idag har han dock mått bra och middagen gick i fint. Men att se att han mår dåligt får hela mitt egna system att också må dåligt. Man vill ju att ens änglar och guldklimpar ska må bra.

Själv har jag princip frusit hela dagen. När det blir så här kallt (-25 i morse) så är det liksom som om kylan fastnar i mig. Jag minns att det var likadant förra svängen. Jag småfryser oavsett vad jag klär på mig. För första gången så längtar jag efter gräs, att få se det gröna och känna lukten av gräs. Så pass långt har det gått och jag minns faktiskt inte under mitt liv att vi haft en sådan här ihållande och lång vinter. Någon i Uppsalaregionen som har statistik?

Nu ska jag krypa ner under dubbla täcken och bli varm. Det måste ju räcka?